Dagens Nyheter – 10 december 1874, sida 2

Juridisk skymningsfundering af en småstadsbo. Under mitt flanerande i Stockholm som resande, blef jag häromdagen vid en kopp kaffe å ett af dess schveizerier åhörare af ett samtal mellan ett par jurister, hvilka slagit sig ned vid ett i min närhet stående bord och under deras njutande af den aromatiska Java-mokkan och de doftande cigarrerna, rörde sig samspråket om hr justitiestatsministerns af Dagens Nyheter helt nyligen bekantgjorda förslag, att högsta domstolens ledamöter för att samfäldt afgöra sådana mål, i hvilka flertalet inom någondera af dess begge afdelningar uttalat en mening, som afviker från högsta domstolens förut antagna rättsgrunder i likartadt fall samt att minnesböcker skola uppläggas, i hvilka antecknas de i afg orda mål af högsta domstolen tilläm pade grundsatser eller dess tolkning af lag, då skiljaktiga rättsåsigter uttalats eller domstolen eljest finner det behöfligt för framtida upplysning. Man var ense om att herr justitiestatsministern förtjenar erkännande för sin goda afsigt att försöka åvägabringa enhet i lagtolkningen och derigenom göra ett slut på det oefterrättlighetstillstånd, som för närvarande råder och som förursakar att den rättssökande har det pinsamma medvetandet, att han anförtror bestämmandet öfver sitt väl eller ve snarare åt den nyckfulla Fortuna än åt den allvarliga Justitia, sedan han sett så många bevis att vårt högsta forum allt mer och mör börjar följa exemplet af ett. visst consistorium, hvars ena ledamot, på fråga huru man der plägade döma rörande ett visst uppgifvet fall, svarade: Min bäste herie, jag måste uppriktigt bekänna att den frågan kan jag omöjligen på förhand besvara, ty ibland döma vi så och ibland så Deremot tycktes mina begge digererande och diskuterande jurister hysa den åsigten att justitiestatsministerns ifrågavarande förslag, om detsamma blir antaget, endast för en kortare tid skall kunna åstadkomma konseqvens i rättskipningen, emedan de beslut, hvilka vid samfäld omröstning fattas, blifva endast prejudikater, i öfverensstämmelse med hvilka framdeles komnier att dömas, blott så länge samma ledamöter, som vid den samfällda omröstningen utgjort pluraliteten eller med dem liktänkande, komma att innehafva platser i högsta domstolen; hvaremot, om en åsigt derstädes omfattats med endast en eller två rösters öfvervigt, det är ganska antagligt, att sedan, efter längre eller kortare tid, ett par af majoritetens ledamöter afgått och fått efterträdare, dessa senare kunna dela den mening, som uttalats af den förra minoriteten, då naturligtvis ett mot det gifna prejudikatet stridande beslut kommer att göras gällande. Man får icke och bör ej heller fordra att domaren skall tolka ett lågstadgande på ett sätt, som enligt hans öfvertygelse icke öfverensstämmer med lagstiftarens mening, derför att andra deråt gifvit en sådan tydning. Det enda osvikliga medlet att för framtiden förekomma det vacklande i vår lagtillämpning, som deråt gifver en obehaglig anstrykning af lotteri, vore, enligt den ene talarens åsigt, att för bedömandet af sådana rättsfrågor, rörande hvilka hittills gällande lag visat sig otydlig eller ofullständig, utfärdades lagförklaringar eller nya författningar, som bringa fullt ljus i rättvisans tempel och befria dess tjenare från det villande obehaget att, famlande i egyptiskt mörker, der utöfva sin vigtiga befattning. Under intrycket af hvad jag hört föll jag på hemvägen i juridiska funderinoar. och jag frågade mig sjelf: Om det