Dagens Nyheter – 9 december 1874, sida 2

i Frankrike, hvilket som bekant hyllar Don Carlos, eller i hans begär att uppträda såsom ledare för den europeiska politiken, eller i någon annan af dessa diplomatiska kombinationer, på hvilka furst Bismarcks hjerna skall vara så rik. Då under det ofvannämda riksdagssammanträdet den bayerske deputeraden Jörg, tillhörande centrumsparttet, gjorde Tysklands utländska politik till föremål för en hufvudsakligen mot rikskansleren riktad kritik, begagnade sig Bismarck af detta tillfälle för att med den öppenhet, som stundom roar honom, förklara att Tysklinds erkännande af spanska regeringen bör uppfattas såsom en vedergällning mot carlisterna för mordet å kapten Schmidt. Min första känsla, då jag emottog underrättelsen om mordet, var — yttrade rikskansleren — denna: detta skulle icke hafva skett, om han varit en engelsk, amerikansk, rysk eller fransk korrespondent. Det återkallade i mitt minne alla de gamla förödmjukelser, som Tyskland fordom under sin söndringstid nödgats lida (lifligt bifall) och jag sade till mig sjelf: det är tid att vänja utlandet vid att man ej ostraffadt får mörda ens tyskar. (Bra!) . Rikskanslern framhöll vidare att det humanaste och för spanska folket mest kärkomna sätt att öfva vedergällning för mordet onekligen var att erkänna regeringen i Madrid, att sålunda stärka den enda qvarlefvan af statsmyndighet, som fanns, den makt, som flertalet af folket faktiskt lydde, och derigenom medverka till lugnets och ordningens återställande, Folket har ju dock oförkränkt sin frihet qvar att gifva sig de institutioner det vill hafva. Den ryska regeringens hållning i den spanska interventions-frågan blef äfven af rikskanslern vidrörd. Som bekant har man velat framställa Rysslands vägran att erkänna den spanska regeringen såsom ett nederlag för furst Bismarcks politik. Hr Jörg syntes också vara af den åsigten. Rörande detta ämne anförde Bismarck följande: Den ryska regeringen bar icke erkänt marskalk Serranos regering af det skäl, att förhållandena för Ryssland vöro helt annorlunda än för oss. Ryssland beröres vida mindre af tillståndet i Spanien än vi. Ingen rysk officer har blifvit mördad i Spanien; den nationella känslan i Ryssland har icke blifvit sårad. Dessutom respektera vi andra regeringars åsigter på samma gång som vi kräfva aktning för vår egen mening. Ryssland har befunnit sig i den lyckliga situationen att kunna följa sin teoretiska uppfattning derför att det icke berördes af sakens praktiska sida. Den föregående talaren utslungar sina pilar mot vår vänskap med Ryssland, men de träffa icke målet, ty vi stå skybögt öfver hans skott. Det fiasko, som jag efter hans mening skulle hafva gjort, kan jag med lugn ära.