Dagens Nyheter – 3 december 1874, sida 1

— 220 ev — Efter don Inigo och hans dotter kommo. de soldater, som förskingrade Fernands trupp, och hvilka, i stället för att göra sig det besväret att genomleta skogen, satte eld derpå och omgåfvo oss sålunda med en jättering af idel lågor... : — Du säger oss, unga flicka? — Jag säger oss, ja, det gör jag, ers höghet, ty jag ver med honom; har jag icke sagt er, att mitt lif är sammanlänkadt med hans? — Nåväl, frågade konunger, hvad har sedan skett? Her banditchefen gifvit sig, har han blifvit arresterad, gripen? — Don Fernand är i säkerhet uti den hål, som min mor anvisat mig. — Men han kan icke förblifva gömd för evigt; hungern skall tvinga honom att lemna sin tilflyktsort, och då skall han falla i mina Boldaters händer. — Det är också hvad jag tänkt, ers höghet sade Ginesta; och af rådan orsak har har jag tagit denna ring och detta pergament med mig samt uppsökt er. — Och vid din hitkomst har du kanske förnummit, att först salteadorens far, don Ruiz f Torril:as, och sedan riksöfverdomaren don Inigo, hvilka bådas hos mig anhållit om den djerfvs brottslingens benådning, blifvit affärdade med ett bestämd: uej. — Ja, jeg her mig verkligen detta bekant; och just defför har jag för ingen del