Dagens Nyheter – 3 december 1874, sida 1

återvändt för att uppsöka mig, men när hon. mötte mig, fannit sig af tacksamhet eiler någon annan känsla manad att föra mig till den, som räddat hennes lif genom att döda hennes fiende. Efterhand och i samma mån jag nalkades den unge mannen, intogs jag af en allt starkare förlägenhet, en underlig bävan: det föreföll mig som vore han af en högre natur än någon lefvande varelse, som jag förut skådat. Jag fann hovom nästan lika vacker tom min far. Han å sin sida blickade på mig med förvåning; det var tydligt att han tog mig för någon af dessa öfvernaturliga skogseller vatten-nymfer, som enligt våra föreställningar då och då te rig för menniskors blickar. sHan vänade derför, att jag skule tilltela honom först; han ville naturligtvis af mina ord, af min röst, af mina åtbörder försöka sluta sig till hvem eller hvad jag var. Men plötsligt förgiggick någonting sällsamt i mitt inre; fastän intet yttre samband förefanng mellan det nuvarande och det för längesedan förflutna, fastän det ej var den ringaste likhet mellan hvad jag bu såg och det som jag för fem år förut haft för mina ögon, så trängde sig likväl i detta ögonblick minnet af min mors dödsbädd oemotståndligt uppå mig, jag såg i andanom huru hon, upplyst af denna siareförmåga, som man någon DEN FÖBLORADE SONEN: ?8