Dagens Nyheter – 1 december 1874, sida 1

vi sutiit tre hela dagar; och den andre mannen lemnade mig vid min mors sida. Sedan aflägsnade sig de båda. Jag omfamnade min mor och betäckte bennes ansigte med kyssar, i det jag ideligen ropade: .— 0, mamms! mamma! somna icke in såsom min pappa! Vare sig att den friska luften gjorde verkan, eller att ett barns tårar och smeknivgar förmå återuppväcka lifvet hos en mor, äfven om detta lif slumrar i det innersta djupet af bennes hjerta, nog af mia mor uppsiog åer sina ögon. Först efter förloppet af några ögonblick hann hon samla sina tankar, så att hon ihågkom hvad som tilldragt sig. I min barnslighet återkallade jog med den grymmas:e poivitet i hennes minne allt det förfärliga som timat. to Kom, mitt barn! u:brast hon stutligen; vi ha här ingenting vidare at göra. sOch vi begåfro oss på väg till vårt hem. Samma afton nedtog min mor från väggen en bild af madonnan, för hviken hon hyste en djup vördnad, samt sitt egst och konung Philips porträtt. Och när natten inb-öt lemnade vi vårt hem. Vi vandrade under många dagar; nu när jag förstår att mäta och beteckna tiden, tror jag mig kunna säga stt det var minst en månad. Och vi gjorde inga andra uppehåll än som beböfdes för ett bemta nödig