Dagens Nyheter – 30 november 1874, sida 2

— dvd Min mor kunde icke svara. Hon lutade sitt hufvud mot ryttarens ben och utbrast i häftig gråt, under det hon kysste hans knä. — Det är för din skull jag farit ut i deg, sade konungen vidare; endast för din skull. — O, min konung! min sköne och dyre konung! utropade min mor. — Min pappa, min söta, rara pappa! sade jag, också på tyska. Detta var första gången konungen hörde min röst; och då talade denna röst det språka som var honom så kärt. — Ab! sade han, jag kan nu dö: jag har hört mig kallas med det ljufvaste namn, som kan uttalas af en mepniskomun, och jag har hört mitt barn tala till mig på mitt fäderneslsnds språk, — Dö! sade mia mor; dö!... O! min dyre konung, hvilket ord är det väl ni ytirar? — Det ord, som Gud osflå ligt hviskat i mitt öra. Ifrån och med dot ögonblick, då jag drack det der kalla vatinet, har jag känat att jag bär döden i mina ådror. — 0, min dyre konuog! min dyre konung! hviskade åter min mor. — Jag har tänkt på dig hela natten, min stackars Topas! sade han. Ack! jag kunde icke göra mycket för dig under min lifstid; såsom död skall jag göra intet, om ej be