Dagens Nyheter – 30 november 1874, sida 1

gen förlorat talförmågan. Och slutligen på fjerde dagen klockan omkring 11 utgick ur slottet ett väldigt rop, som tycktes vara afgedt att spränga alla dess Aörrar och fönster, för att öfver staden och sedan öfver hela landet förkunna den stora och sorgliga nyheten: konungen är död!t Ack! sire, på den tiden visste jag koappast hvad det betydde att dö eller att lefva. Men när jag vid detta rop: konungen är död! kände huru min mors bröst häfde sig, kände hennes tårar falla på mina kinder, då förstod jsg att det fanns någonting här i verlden som heter olycka. Uader de fyra dagar vi uppehöllo oss i närheten af slottsporten, vårdades jag som vanligt af min mor, och hon försedde mig med allt hvad jsg behöfde. Men jag kan icke minnas, att jag såg henne sjelf äta eller dricka det ringaste. Vi stannade der till dagen efter dödsfallet. Då sågo vi slottsporten öppnas: en härold till häst visade sig, företrädd af en trumpetara. Den sistnämnde utstötte en dyster fanfar, och derpå taläde härolden: Jeg förstod icke hvad det var han sade; men knappt hade han talat till punkt och fortsatt vägan för att på stadens alla andra torg och gator upprepa samma tillkännagifvande, förrän folket i massa rusade in i slottet gexom den öppnade porten.