Dagens Nyheter – 26 november 1874, sida 2

Vintern, Ett lindrigt, men vackert snöfall inträffade i dag (13 nov.) på morgonen, hvarigenom landskspet, som stod så bart och torftigt allt sedsn dryaderna började klippa sitt hår, åter blifvit färglagdt, ehuru i annat stoff. Nyss var det höstens purpur och guld, nu är det vinterns silfver, som utgör grundtonen deri. Denna plötsliga scenförändring har dock ej varit utav förebud, hvilkas fpår kunna följas en hel månad tillbaka; ty årstidernas tillvaro likkom vår egen skiftar i allmänhet icke våldsamt, uten aftynar så småningom, men i synnerhet har den nu flydda sommarn haft en mild och fridsam kortgång. Den 9, 10 och 11 oktober voro lugna och vackra dagar, men flera sflöfvade lönnar, några halffillda alar, en och annan bar björk samt en tät dimma öfver nejden gåfvo dem l:kväl denna drömmande uppsyn, hvarmed naturen plär bebåda skiftet, i synnerhet till vår och vinter. Väl blommade violen (Viola tricolor) jemte några andra örter, kring hvilka hvita tjäilar sågos fladdra ännu den 14 och dagen var sommarlik, men nötskrikan ville icka tro derpå utan begaf sig i små flockar från skogen in till stadens omgifoingar och påminte med sitt ifriga skrän om förestående förändrivg. Redan påföljande natt inträffade också frost, så att lirdarne gulnade starkt och företedde morgonen derpå ett sakta, men ymvigt rega af fallande l!öf. Vinden var stilla och solen höll just på att genombryta den täta frostdimma, ivarigenom den vemodiga akten blef mera högtidlig. Allt var så tyst, utom det lätta tassleti träden, der hvart follande löf vid förbifarten snuddade emot de många grannarne, liksom för att tillhviska dem ett sakta farväl. Den 18 hade nästan alla trädslag hunnit gulna, så att höstens färgprakt då var fullständig och hela landskapet såsom förgyldt. Prakten varade dock ej länge, ty natten till den 21 uppstod en orkanlik storm, som sköflade den helt och hållet. Men i sjelfva förstörelsen går naturen omtänksamt och konstnärligt till väga, ty knapt hade hon lyft kronan af skogsbrudens hufvud och splittrat den i tusen bitar förr än hon åter samlade upp de senere och virkade deraf den skönaste matta med rutor af guld, mjuk och varm, att dermed svepa in den skönas fötter för den stundande vintern. Den 24 och 25 aflöfvades björkarne helt och hållet, så att de nyss förgyllda lundarne sågo ut som stora qvastar, och talgmesen gjorde sin första visit på fönsterrutan för att se om kittet, hvarefter vintern åfer kände sig före natten till den 28 och bredde dervid ut ett lätt skinn öfver smärre vattendrag; frosten har sedan dess med få undantag fort: gått allt framgent, ehuru endast om nätterna Tidigt på morgonen den 2 november just som solens guldvagn åkte fram vid horisonten hördes vildgässens gälla afskedshelsning högt uppe från molnen. I fri öfversättning: Hvad göra vi längre I norden — dess pol Blir dagligen trängre, Mer dunkel dess sol. Ända hittills hade popplarne (pyramid) ej låtsat om den lätta vintern, utan voro ännu gröna och lummiga, men 3 nov. måste de dock fälla sitt försa lager af löf, och eamma dag drog myran gig djupare in i stacken och har sedan icke varit synlig. Några få gengångare från sommarn, såeom blåklocka (Campanala rotundifolia), lejontand, fluga och mygga voro dock ännu qvar den 8 och fröjdade sig åt de varma och milda strålar, som höstsolen då sände till afsked, men den 9 knackade talgmesen åter på rutan, hvarefter lärkträden ekyndat att fälla sina gulnade samt barrträden och popplarns de sista löfven. Den 14 voro kälkarne redan i fart utför ortens backar, en temligen stark snöstorm blåser den 19 nordanifrån, domherrårne hvissla så ängeligt i ekogev, der träden nu bära krovor af silfver, i dag (den 21) klinga bjellror på stadens gator, snöbollar hvina i luften och allt bådar att Terra lägger sig att tråna Än en gång 1 vinterns famn, A. B.S.