LIiJ dsarrade hans röst — att det missöde, som drabbade er och henne i bergsrakten under hitresan, icke haft någon skadlig inverkan på hennes helsa. — Ah! ni vet det redan? frågade don Ia:goJmed förvåning. ,. — Ja, sennor. Hvad som känder en gå framstående person som ni blir genss, teck vera ryktets beställsamhet, kändt för verlden. Don Lopez h:r sagt mig... (härvid blef don Ruiz stämma ännu mera osäker) dou Lopez har sagt mig att ni falit i Salteadorens våld, — Har han också sagt er, att denve så fruktedo rofvareanförare uppförde sig mot css fon en ädling, och icke Bom en bandit, att detta omtalade lejon, denne tiger, inför cs3 uppträdde på ett ytterst fogig: samt till och med behagligt sä? — Ja, hon nämnde äfven något sådant, men det gläder mig att höra detta förhå!lande bekräftas af er. — Ja, jog bekräfar det, och jag tillägger, att jag ej skall anse mig ha uppgjort min räkning med denne unge man, förrän jag infriat det löfte, Bom jag frivilligt gaf honom. — Och ken jeg få veta, hv-ri detta löfte bestod? frågade don Ruiz tvekande. — Jag lofvade honom heligt, att emedan j:g för bonom erfor en lika oförklarlig som stark sympati, skule jag ej lemna konung