Dagens Nyheter – 26 november 1874, sida 2

14 00 sätt rubba sina vanor, bestämdt förklart sig vilja åt henne afs!å sin egen sängk:mmare. — Hust un har havdlat i mannens frånvaro alldeles som mannen skulle ha h.ndlat i hustruns frånvaro... Nå, allt står väl til hos er? Derefter tillade han för sig sjelf: — Gud gifve, stt så ock vore fallet hos mig... Huru Jågt han än talat, hade dock don Inigo hört honom. Dessutom hade ju han, likssom ala de andra herrsrne i konungens svit, sett don Ruiz knäböja ioför don Carlos, såsom en man den der b-gär nåd; och det var icke svårt at se det denna nåd blifvt honom förvägrad: -J.g tyckte mig verklig:n märk, att den framställniog, ni gjorde hos vår unge konung, min bäs e don Ruiz, icke blef väl upptagen. — Ja, hvad annat var väl att vänta, gennor? Konung don Carlos tillståe ju sjelf, att han ännu icke begciper spanska, och jag för min del tillstår gerna, att jag aldrig begripit flammändska... Men låtom os nu i stället tala om er, och framför allt om er förtjus;nde dotter, don Inigo! H-n tyst: ade; men tiilade efter ett ögonblicks tvekan: : — Jag boppas — när han yttrade detta,