Dagens Nyheter – 20 november 1874, sida 2

Allvar och skämt från Norrköping. IIs sont passå ces jours de fete! Konungabesöket är förbi, lusteldarne ha slocknat och vår stads nyss så leende fysionomi har åter lagts i de gamla, alldagliga arbetsrynkorna! Allt är åoyo som förr, blott vi sjelfva äro annorlunda; ty de.. kungliga nådens sol har lyst öfver oss och kommit en del af oss att skjuta några tum i höjden. Vi, som redan förut mingann ej voro mor Sveas minsta barn! — — — Redan kl. 11 i måndags f. m. tystnade fabriksmaskinernas dunder och lexläsningen i skolorna upphörde. Vi voro fria från all träldom, utom de gladt brådskande bestyren för kungens emottagande. Kl. 2 2 förkunnade kanonernas bom, bom, bom att högstdensamme beträdt de stenflisor vi sjelfva trampa, och så tog, enligt inqvarteringslistan, hvar och en sin förnäma gäst — de fyrbenta, d. v. 8. hästarne, inberäknade, och förde under tek till hvila och förfriskning efter resavs ansträngningar. Ett stridt morgonregn hade förvandlat de förut hela hösten torra gatorna till verkliga smutskärr och dagens anlete såg mulet ned på de festliga tillrustvingarne; men lika glada och ryfikna voro vi ändå alla. Jernvägsstationen var smyckad med grönt och flaggor och en vaxdukshimmel öfver utgången från vestibulen skyddade de i vagnarne instigande från de tårar, som novembermolnen gråtmildt syntes hota med... Efter uppvaktnivgarnes slut egde festmiddagen rum i den nyreparerade salennitetsvåningen på Stadshuset. Smakfullanordning, smakfulla rätter och viner, smakfull taffelmusik, smakfulla tal och skålar gjorde denna bögtidsmåltid särdeles angenäm och glad. Under de lyckliga deltagarnes njutning at allt det materiella goda som bjöds sänkte sig nattens mörker öfver stad och land, men serratri hvad det då blef grannt i vår goda stad! Man kan också vänta sig något utomordentligt af ett samkälle, som har en apotekare af greflig värdighet, en skomskare som är filosofie doktor och en skräddare vid namn Cyrus — och fint blef det också, när det vardt ljus. Hvarje fönster liknade ett litet ljushaf; briljanterade O och 8 på mångfaldiga ställen och Brödrafolkens väl stod att läsa i bokstäfver af eld på flera håll. På Karl Johans torg var uppförd en musikläktare, klädd med grönt och flaggstänger samt upplyst af två lågande gassolar. 9Senare på aftonen utfördes musik från denna läktare, — Längs strömmens båda stränder flammade marschaller, återspeglande sig i dess småkrusiga vågor, och i deras) midt, framför konungens bostad, var en vattenkonst. anordnad, som kastade ett regn af gnistrande kristallperlor öfver en krans af gaslågor i dess sköte. Denna eldoch vattenkaskad samt dekoreringen af vin Lessenska palatset voro aftonengs glanspunkter i illuminationsväg. Balkongen af nämda hus var rikt sirad med grönt och i dess fond syntes en transparangi briljanterad eld med konungaparets namncehiffer och öfver dessa två kungliga kronor, blixtrande på rubinröd grund; under alltsammans strålade konungens valspråk. För öfrigt syntes öfverallt blommor, ljus, marschaller och bengaliska eldar, som belyste glada ansigten at den böljande folkmassan på gatorna. Vädret var mulet, lugnt som almanackan plär säga. De arma, husvilla stackare, hvila äro inhysta i vedbodar och andra: uthus, voro äfven på fötterna och solade eller värmde sig vid ljus och lampors sken. Kl. 8 for kungen upp till elementarläroverket för att öfvervara Musikaliska sällskapets soarå derstädes, till hvilken h. m:t var inbjuden. Enligt Norrköpiogs Tidningars försäkran var denna kovgert öfvermåttan lyckad och jag har äfven hört sägas, att kungen sett mycket road ut under afhörandet af densamma. För min ringa del var jag ej blavd de lyckliga, som fingo komma innanför de festliga portarne, ty jag var blott med bland skarpskyttarne som paraderade utanför; men jag kan bedyra att kungen der-inne ej blott måtte haft öronfägnad, utan äfven ögonlust. Jag såg nemligen så många, unga förtjusande anleten, så fint modöellerade ben och täcka fötter titta fram ur luftiga omHöljen under nedstigandet ur vagnarne, att jag rent af tappade hufvudet, fällde gevär för fot och glömde att skyldra för -kungen. — — Efter konserten var supe i kungens bostad hos rådman Hedelius och folket hurrade hvarje gång med hänförelse, så snart en skugga af konungens person fördunklade något. af de a ÅN SE .