Dagens Nyheter – 20 november 1874, sida 2

oo SNETT Hör du det inte? mntropade han, i det han utsträckte armen åt det håll, hvarifrån faran närmast syntes bota. — Kan det vara möjligt, Fernand, sade ziguenerskan, att du ännu är så föga van vid de olika ljaden i dessa bergstiskter, att du tager ett våttenfalis brus för detta hväsande, susande, hvinande läte, som elden åstadkommer? 22 ÅKT sade Förband, i det han fortfor att gå framåt; ja, det är sannt, du bar rätt! Vi kanna möjligsn undkomma elden genom att följa utefter flodens brädd, sålunda framgåeniö mellan tvennö baf af lågor, likasom israeliterne, under Herrans skydd, framgingo mellan tvenue väggar af vatten. Men tror du ej att flodens stränder äro bevakade? — Kom bärs, båd den unga fiickan enträget; har jag icke sagt dig, at: jag svarer för allt? Och hen förde Fernand tili den höjd, hvarifrån den väldiga kaskaden nedföll, lik ett genomskinligt skärp, kastadt öfver berr gets sidor, under dagen påminnande om ragnbågen och nattetid försiiradt af månens strålar. Ungefär tjugufem föt nedanför den platå, Kvarifrån floden npedstörtade, framsköt en klippa, mot hvilken vattenmessorna Återstudsade med ett bailer, liknanda åskans, för at derefter, förvand:ade i skam, med vad fart kasta sig i en afgrund af tre å fycabuodra fots djup, från hvilken floden