tretslt NER — ——A— RR öfver .140,000 menniskor, för närvarande handhatves af icke föllt 200 man. Det skulle vara ganska intressant att härvid göra jemförelse mellan Stockholm och rikets öfriga städer; vi hafva emellertid icke vårit i tilltälle att förekaffa oss några siffror som bär kunde vara upplygande. Dock anse vi oss med temlig säkerhet kunna taga för afgjordt att en småstad med t. ex. 1,000 invånare icke består sig med mindre än två poliskonstaplar för att upprätthålla dagoch natt-bevakningen. Efter denna måttstock skulle Stockholm behöfva omkring 280 tjenstgörande polisbetjenter, och deona summa synes oss förvisso icke vara för hög. Innan man sträfvar att öka den polisstyrka som är den normala, är det emellertid af vigt att tillse att åtminstone den en gårg fastställda numerärenkan upprätthållas. Vi må uppriktigt bekänna att detta är omöjligt med den ni gällande aflöningsstaten. Se här siffror som tala! De : ordinarie poliskonstaplarne i Stockbolm åtnjuta 7, 8-å 900 kronors årlig lön, alltefter den olika tid de farit i polisens fjövst anställda. I geomsnitt kan man ange att 800-kr, är den vanliga årslönen: för en poliskonstapel. För denna lön: måste han underkasta aig en tjenstgöring af 12 timmar om dager;hvadan han icke är i tillfälleatt med sin befattnidg förena någon snnan inkoråstbrivganide sysselsättning. De extraordinario kopstaplarne hafva för öfver höfvud töget 4 timmars tjenstgöring om dygnet en månadtlig ersättning af 30 kr. Att vi icke äro några vänner af löneförhöjningar quand sneme, det veta nog våra läsare; men detta hindrar :ogs ickeatt öppet förklsra att den lön, som: nu-bestås pol:sbevåknifigen; icke ör fillräcklig, och vi äro öfvertygade att det idke är fänkbärt ånnat än ätt polisstyrkan skall förtfarande komma att minskas, så vida icke dö som hafva städens ;måteriella angelägenheter om hand bereda polistjenstemännen en bättre inkomst. Det. finnes för närvarande näppeligen någon enda ordentlig kroppsarbstare som icke förtjenar mera -än 800 kronor om året; med familj torde det-tillsocth Thed våra omöjligt att existera på eh få ringa årsiökomst. Vi lägga den angelägenhet, som vi här frathKållit, stadsfullmäktige allvarligen på bjertat. Skydd till lif och egendom är den första fordran man -kan ställa på ett ordnadt samhälle. De uppoffringar man . för detta ändamål måste ikläda sig äro nödvändiga och dessutom af den besksffenhet att de bereda lika störa fördelar för den fattige som för den rike. Man behöfver således icke att befara något klaänder Kvarken från det ena eller det andra hället för den frikostighet man i detta afseende ådagalägger med kommunens medel: DET ER FA SR BETYDER EINE RN