Dagens Nyheter – 19 november 1874, sida 2

som föreläste, ej tillika borde examinera, att universitetet visserligen borde vara så fritt som möjligt i alla inre förhållanden, hvad angick vetenskapliga grader o. sg. v., men att embetsexamina ej borde hållas vid universitet, samt att införandet af examenskommissioner skulle: verka för en närmare anslutning mellan de nordiska universiteten. Kultusministern svarade att han ej hört något klagomål öfver de nuvarande censorerna, att det skulle blifva svårt att finna män, som voro villiga att åtaga sig ett dylikt uppdrag, och att kommissionerna skulle blifva en alltför kostsam institution. Litterärt fynd. I stortingets arkiv har man nyligen funnit några exemplar af Efterretninger om Norges ordentlige Storthings Forhandlinger i 1821, till en början redigerade af representanterna, kyrkoherdarne Deinboll och Aars samt häradshöfding Landmark och sedan af stortingets då varande arkivarie P. Holst. Olyckligtvis bilda ej de funna numren något fullständigt exemplar af detta arbete, som: utgör en fortsättning af de utgifna underrättelserna om stortingets förhandlingar 1816 och 1818, men som råkat i så fullständig förgätenhet, att dat icke finnes upptaget i någon af de norska bibliografierna, och som ej heller var bekant för någon af dem, som då sysselsatte sig med ifrågavarande tids historia. — Det låter ju alldeles som skulle frågan vara om ett manuskript från gråa forntiden. Pen andra likförbränningen egde förra veckan rum på den Siemensska fabriken i Dresden. Det var en i Stuttgart boende läkares vid 23 års ålder aflidna hustru, som sjelf uttalat en önskan att hennes lik måtte blifva brändt. Några inbjudna öfvervoro handlingen, soin inleddes med en tyst bön, hvarpå fabriksarbetarne upplyftade den med kransar och blommor betäckta kistan och buro den till ugnen. Sedan locket var aftaget och den djupt sörjande mannen tagit ett sista farväl af sin aflidna hustru, sattes kistan in i ugnen och inom V, timmes förlopp var förbränningsprocessen fullbordad.