— Det tjenar ingenting till att fly längre. sade Fernand. Vi är omriogade a! elden på alla sidor. Den unga flickan fortfor att gå framåt ungefär hundra steg, för att förvissa mig om att Fernand sagt scanning; men som geten till en början endast helt långsamt följt henne och derefter ånyo helt och hållet stannst, så fann bon sig snart föranlåten att vända om; och kon återkom till Fernand, gom satt med ansigtet gömdt i sina händer, väntande på upplösningen af den förfärliga katastrofen. Numera kunde Givesta icke helier längre hysa några tvifvel angående verkliga förhållandst: inom en mils omkrets framskymtade himlen här och der helt blodröd mellan digra moln af rök. Ecwt fruktansvärdt hvinande hördes; det blef allt starkare, det nalkades hastigt, vittnande om brandens framfart. Dev unga flicksn förblef en stund stående bredvid Salteadoren, betraktande honom med en biick full af kär!ek. Om någon kunnat läsa i hennes tankar, Bknile han kanske märkt en viss fruktan, som en så förivflad belögenhet ju måsta uppväcka, men på samma gång skulle han ha sett en bemiig önskan göra sig gällande hos henne att få sluta den ange mannen i sin faron och dö här, på denna plats, med honom, utan att göra ringaste försök att rädda nig.