Dagens Nyheter – 18 november 1874, sida 2

jan yttrat, att ingen så som denne återgifit hans sånger), Karsten, Du Puy, Valerius, ettersson, Bengt Hoving, G. Collin, Ax. rv. Raab, N. F. Borgstedt m. fl Dessutom prydas de äldsta matriklarne af amnen E!is Schröderheim, Claös Fleming, jarl Lagerbring, teaterdirektören grefve Carl ersen, Lars von Engeström, Jacob Terigtröm (sedermera erkebiskop i Åbo) m. 1. (Posttidn.) Ordens sekularfest. På grund af ofvan anförda uppgift om den 7 november 1774 såsom den dag, då de re första riddaregraderna första gången voro lmänt samlade, firade sällskapet i går sin umdraårsfest. Det skedde med en högtidighet och glans som endast kunna åstadcommas af ett sällskap, hvilket inom sig räkar nästan alla litterära och musikaliska förnågor i hufvudstaden. Förberedelserna hade länge pågått. Alla ville öfvervara festen, nen blott omkring 800 biljetter kunde utlemnas, emedan stora börssalen ej rymmer mera folk. Kl. half 8 på aftonen öppnades festen med högtidligheter som höra till sällskapets mysterier. På detta följde en af kapellmästaren Norman komponerad uvertyr, hvars höga och allvarliga stil försatte åhörarne i en själsstämning som icke medgaf några störande applåder. Derefter uppträdde en af sällskapets styrande mästare, professor Rossander, och franiställde i ett sakrikt, kraftigt och varmt tal bilderna af de hädangångna storheter som fört sällskapet framåt. Följde så nedanstående afC.A. W. Strandberg författade kör, utförd af sällskapets 80—90 man starka sångkör samt sångartister, med ackompanjemang af kungl. hofkapellet. Ola BOLA WW kh OO: Le feg AA RK Sekler rulla och välden ramla; Men hur tingen sin skepnad bytt, Öfver askan utaf det gamla Nya vårar sin matta sytt. Södern trampats i gräs, och Norden Är till en öken ofta vorden, Ja! ännu som i blod står jorden, Färgad — härjad — men grönskar på nytt. Sekler rulla och slägten famla Efter ett sken som alltid flytt; Men ur skuggorna af det gamla Nya morgnar beständigt grytt, Ghckadt säåradt till blods och Smärtadt, Svedt liksom en ruin och svärtadt; Än, som fordom, menniskobjertat Dåras — såras — men fröjdas på nytt. Den musikaliska delen af festen fortsattes med ett recitativ Och arioso för tenor (hr Arnoldson): Sin bålsåm Glädjen har, Förgätenhetens frände, Och hvar han ingång fanp han RR ljus och luft Och mellan hjerta och f rnuft Och mellan lycke och elände Den störda jmvigt snart med hönöm återvände. Och derför i hans namn vi våra löften gjort, Hans ståndbild står som Väkt inom vår stängda port. Undan verlden gömde, Mildt vi henne dömde, Liksom hennes fel; Lifvets släp vi glömde, Löjets koger tömde Och idyller drömde Under sång och spel. Sedan vände vi tillbaka Att enhVar sitt värf bevaka Till det helas gagn och hägn, Såsom droppen återvänder, Genom molnets brustna ränder, Lätt befruktande, som regn: Och vidare med ett bassolo; föredraget af hr Willmån, och en dubböeldvärtett. Så under dagens lopp stöd sjelfva Walhall öde, Ändock det rådde kamp och itver rundt omkring, Men bara qvällen kom slöt man sig hop i ring Och hornet skummade i kapp med skämtets flöde. Om, med Glädjen innelyckte, Vi emellänåt oss tyckte Med hvarandra liksom ryckte Stundtals öfver jordens bryn — O! hvem skulle icke unna Lärkorna att stiga kunna Öfver gränsen för vår syn? Inga pligter de förnärma Med att sjunga, med att svärma Och sin stackars vinge värma Litet närmare till skyn. Till omvexlitg med musiken deklamerade d nu hr 8. Hedin en fortgättting sf hr Stränd) bergs högtidsverk, hvarpå afsjöngs följande Å kör: D Det flämtar ur tidens dunkla gap e En anda af disig köld; v Du skämtets rustade ridderskap, j Bevara mot rost din skölä! Mot välvisheten ditt löje båll, ). Möt bitterheten med sång, Och genom seklerna sträck din gång, 2, Högt lysande Par Bricole! . All musiken är komponerad af hr A. Nor nn man. Vi kuuna icke beskrifva :det intryck v ) den frambragte. Vi tro oss uttala allas me C. I ning, då vi säga att något mer. upplyftands 4. ) sällan hörts från någon nyare inhemsk kom ponist. Det var först efter den på begära omsjuvgna körens slut man förmådde ryck osm Tas ur förtrollningen öch jublande pifv