Dagens Nyheter – 18 november 1874, sida 1

Några ord om kömiteer. Näppeligen torde det finnas många länder, uti hvilka komitå-väsendet spelar en så stör rol som i Sverige. Riksdagen anhåller i en tunderdånig skrifvelse att Ek. m:t täcktes taga det-ena eller andra förslaget i öfvervägande; k. m:s behagar i nåder tillsätta en komit6 för frågans vidare utredning och aflåter, sedan komiten efter stuodom årslåtig möda med sitt utlåtande inkommit, en nådig proposition till rikedageu, grundad på, eller — i de flesta fall — identisk med komitörades utlåtande; det är den vanliga, omständliga vägen. Ingen kan bestrida att vid flera tillfällen de förslag, som. utgå från riksdagens initiativ, kunna behö:va en noggranvars utredning än som kan begäras af en enskild motionär eller ett utskott. Det är derför icke heller vår mening att i principen ogilla komit6ers tillsättande för åstadkommande af en saku:redning i detalj. Men vi hafva velat fästa allmänhetens och vederbörandes uppmärksamhet på en omständighet, som för närvarande synes vara mindre påaktad än den förtjenar, Vore det icke vida ändamålsenligare och riktigare att riksdagen sjelf utsåge ledamöterna i sådana komitter, zom kunna anses erforderliga för att åstadkomma en närmare utredving af ett från riksdagen utgånget specialförslag? Nu anses valet af komiterade vera nära nog ett regeringens rerogativ, ehuru hvarken någon teoretisk eller juridisk grund fiones för en sådan åsigt. Hvem vågar påstå att det karaste och mest opartiska omdömet angående personers lämplighet för dylika uppdrag alltid finnes hos regeringens leda möter? Huru har det visat sig attregeringen hittills gått tillväga vid tillsättandet af komiteledamöter ?. När en komite skall tillsättas för att yttra sig angående embetsverkers reorganisation, utses till ledamöter i densamma nästan utegintande embetsmän; när en skolkomit skall tillsättas, så tager man skollärare — för säkerhets skull ifriga anhängare af den klassiska bildningen; när RARE ON ES ONE VE DT TA RRD SO