Dagens Nyheter – 17 november 1874, sida 2

Danska drag. 1 anledning af den för någon tid sedan, i denna och en mängd andra tidningar, efter G. H. T, meddelade lilla notisen om direktörens för Kasinoteatern oginhet mot härvarande Mindre teater (en notis, om hvars riktighet vi sedermera på ort och ställe gjort oss förvissade) uppvaktar danska tidningen Dagstelegrafen, jemte det hon förnekar notisens sanningsenlighet, med följande historia: För omkring 3 år sedan anmodades Kasinoteaterns direktör af en kollega i Sverige om att få låna teckningarne till drägterna i Sardous Allt för fosterlandet, hvilka af en dansk konstnär hade utförts efter omrorgsfulla studier af taflor och kopparstick i Köeg offentliga samlingar och hvilka ostat Kasinoteaterns direktör en förhållandevis betydlig summa. Hr Andersen visade då den svenske direktören allt önskligt tillmötesgående genom att gratis utlåna teckningarne. Han fick dem aldrig åter. Det der låter ju mycket bra; men olyckligtvis föreligga två omständigheter, hvilka låta historien framstå i en mycket apokryfisk dager: dels har Allt för fosterlandet i Sverige endast .uppförts på Dramatiska teatern, och det är väl näppeligen troligt; att direktören för k. m:ts hofkapell och teatrar vändt sig till kollegan Andersen vid Kasinoteatern i Köpenhamn för att få låna vignetter till kostymerna, dels äro vi fullkomligt öfvertygade derom, att Dagstelegrafen icke underlåtit, och detta med rätta, att uppgifvåa namnet på den svenska teaterdirek tör, som med så skamlig otack lönat hr Andersens tjenstaktighet, om saken verkligen förhållit sig så, som tidningen framställt densamma. Nena Sahib. Undersökningarne om huruvida den påstådde Nena Sahib är den verklige. Nena Sahib fortgå; men allt större tvifvel uppstå derom. Nu har man äfven börjat misstänka att maharadschan Schindia för att ställa sig in hos engelsmännen utlemnat åt dem en falsk Nena, och man har trott sig finna anledningar, hvarför en sådan åtgärd just nu skulle gagnat honom. Parisermoder. Från Paris skrifves den 6 november: Med teatersäsongens öppnande bruka äfven försiggå betydliga förändringar i dämtoaletterna. Åtminstone pröfvas nya ideer, och det beror då på det bifaM hvarmed de upptagas, om de skola finna allmäd ingång och blifva moder eller icke. Ofta nog är det berömda och om tyckta skådespelerskor och sångerskor som: genom att visa en ny drägt på scenen åstadkomma dess utbredande. För närvarande ser man on del eleganta damer på operan med klädningar af ett snitt, som mycket närmar sig Gretchens traditionela drägt i Faust, med höghalsadt, tätt åtsittande lif, som snöres på ryggen och faller slätt ner öfver höfterna. Det kallas corsåge av moyen äge (medeltidslif). Till denna drägt fordras naturligtvis en smärt och vacker figur. Ett annat mod,som i synnerhet kommer till heders på konserter, baler och soar6er, är klädningens garnering med prismatiskt slipade och färgade kristallperlor, som glänsa i regnbågens alla färger. Alltefter klädningens färg äro de långa släpen öfversådda med safirer, topaser, rubiner och ametister (eftergjorda), som i en baisalongs strålande belysning göra en lysande effekt. Ett märkvärdigt träd är den gamla eken i Erle mellan Dorsten och Borkan, i provinsen Westphalen, och otvifvelaktigt en af denna provins största sevärdigheter. Stammen, som starkt mot söder, har på en höjd lutar temligen af fem fot en omkrets af 36 fot och vid foten