Dagens Nyheter – 14 november 1874, sida 2

ooUR roende af hans vilja, som kommit honom att taga de första afstegen från det rättas och godas väg. För att leda en man på villostigar, fordrag en kraftfull hand, och ofta är det gjelfva ödets jernhand som gör det! Men för att åter vilsbleda ett barn, hvars syn är svag, hvars steg äro vacklande, behöfves uaderstundom blott en vindfläkt, Denna fläkt blåste öfver min vagga. Denna fläkt var den likgiltighet, jag kan nästan säga det.hat, som minifar viBade mig. — Sennor, inföll den unga fickan med jåg röst, börja icke med att anklaga, om ni vill att Gud skall förlåta er! — Jag anklagar icke, må Herren bevara mig derifrån! Mina fel och brott äro verkligenmina egna, och jsg skall vfsst icke på: den yttersta dagen söka urzkulda mig; men det är här nödigt, att jag beskrifver huru allt tillgått. Min mor var fordom ena af de skönaste unga flickor i Cordova, och nu vid fyratio tre åra ålder är hon en af de behagligaste qvianor i Greneda. tJag har alltid förblifvit i okunnighet om de orsaker, som föraniodda hennes giftermål med min far; hvad jeg kan säga, och hvad jag alltid sett, det är att de lefvat snarare såsom främlingar för hvarsndra än gåsem man och hustru.