Dagens Nyheter – 13 november 1874, sida 2

Sveriges natur och folklif. Stockholms högskolefonds föreläsningar. Doktor Hofberg hade till ämne för sin gårdagsföreläsning valt Dalarne. Det gör oss ondt att säga det han i detta ämne företagit sig något, som han ej lyckades gå i land med; och det skulle göra oss ännu mera ondt, om vi af denna föreläsning. måste sluta oss. till att en och annan af de beskrifsingar han förut lemnat öfver Sveriges folklif. vore, lika litet med verkligheten öfverensstämmande som denna. Att skildra Dalarne med dess mångskiftande karaktär, dess socknars och t. o. m. byars olika natur, seder och bruk på: en enda föreläsning, är ett företag som väl ingen hittills vågat sig på; men doktor Hofberg vågade det. Följden blef också den, att han sammanslog teckningar från olika socknar till en enda bild, oigenkänlig för den, som det minsta lefvat sig. in i dalfolkets sedvänjor. Den socken, från hvil en han synes hafva fått de flesta uppgifterna, var Fioda, och han gjorde hela Dalarne den äran att tillskrifva detsamma Floda sockers egendomligheter, eburu det är väl bekant att denna socken, t. ex. 1 fäbodefärderna, hopp: dansena mi. m. på ett framstående sätt skiljer sig från öfriga dalsocknar. Några af de svåra misstag tal begick måste vi här rätta. Barkbröd har på minst 25 år ej ätits i någon socken i Dalarne, ej ens i Evertsberga kapellag, kändt som det. faltigaste inom Dalalaget. Lipgon höra så mycket mindre till dalkarlarnes läckerheter, som det nästan är en fullkomlig omöjlighet att förmå den, äkta dalkarlen att smaka denna föda, lika litet som svampar. — Af tal:s ord framgick att lökätningen vore allmän i Dalarne. Detta hvarken är eller har varit fallet utom i Leksands och delvis äfven i Rättviks socknar ), Beskrifningen öfver kolarnes lif torde dessutom böra inskränkas till Orsa och för öfrigt de närmast bergslagen belägna socknarne. Tal. påstod att utvandring i synnerhet eger rum inom de socknar, der allmogen saknar fallenhet för husslöjd. Med undantag af Leksands socken är förhållandet i verkligheten alldeles omvändt. Allmogen vandrar ut just för att söka afsältning för sin husslöjd, såsom håroch träarbeten m. m. Hvad försäljningen af smidessaker och dylikt beträffar, så är det icke någon allmän födkrok för dalkullorna, utan sysselsätta sig endast Lima och Malungs kullor med detta näringsfång. Trots den betydande talang tal. lade i dagen i sitt föredrag, kunna vi ej annat än beklaga att han så lösligen satt sig in i DaI larnes förhållanden, att han som allmänna drag för hela provinsen angaf egenskaper, hopplockade från socknar, vidt skilda såväl i anseende till rum, gom i synnerhet och vida mer i anseende till seder. ) der den s. k. fmidsommarslöken allmänt planteras och medföres som Hilltugg under gudsfonten. Att för öfrigt i Mora, Orsa och klfalens socknar en klyfta af denna lök brukar läggas 1 det nytjernade smöret, är en sak för sig, som ingalunda kan räknas till lökätning. Mot superiet hafva samtlige handlande i Hvetlanda vidtagit den åtgärden att under inga vilkor till allmänheten försälja vin, som kan misstänkas vara afsedt att förtäras annat än i hemmet. Beslutet härom lär, enligt uppgift i ortens tidning, bafva fattats i förra veckan. — —