Dagens Nyheter – 13 november 1874, sida 1

mestadels tillhörande embetsmannaklassen, militären och börsen. Kommersrådet Sjöberg framträdde och yttrade att tre af hufvudstadens äldste riksdagsmän efter mycken tvekan och på uppmaning af flera personer beslutat inbjuda stadens valmän till ett förberedande valmöte i afsigt att förekomma en alltför stor röstsplittring vid det förestående riksdagsmannavalet. Han medgaf att tiden för mötet icke vore i allo lyckligt vald men upplyste derom att detta berodde på omständigheter, som icke stått i inbjudarnes makt att afhjelpa. Talaren uppmanade derefter de närvarande att utse ordförande för mötet. Till denna befattning utsågs ned acklamation hr Sjöberg, som förklarade sig Vilja mottaga det erbjudna förtroendet. Hr ordföranden tillkännagaf derefter att fyra kandidater till den lediga riksdagsmannabefattningen blifvit af stadens tidningar uppställda, nemligen professor C. J. Rossander, revisionssekreterar.n E. Poignant, kammarrådet A. Andersson och f. d. kaptenen J. Mankell, och uppfordrade de närvarande valmännen att yttra sig angående dessa eller andra kandidater, som för den ifrågavarande platsen kunde synas lämpliga. : Ordet begärdes först af hr W. Rubenson, som varmt förordade kapten J. Mankell. Kapten M. hade såsom förutvarande riksdagsman för Stockholms stad och såsom statsrevisor samt genom sin öfriga politiska verksamhet inlagt stora för. tjenster. Hans ställning till Andra kammaren vore sådan, att man kunde hoppas att han inom densamma skulle komma att utöfva stort inflytande. Andra kammarens majoritet hade visat att den gillade hans politiska ståndpunkt, då den dels anförtrott honom en vigtig befattning i riksdagens kansli och dels valthonom till statsrevisor: I synnerheti den senare befattningen hade hr M. lagt sin obestridliga sakkännedom i dagen. Det vore icke något tvifvel derom, att det förtroendeuppdrag, som riksdagen sålunda gifvit kapten M.,innebure ett ogillande af den taktik, som Stockholms kommun töljt, i det att den uteslutit honom från representationen. Ville man för öfrigt åstadkomma en sammanjemkning af de skilda intressen — städernas och landsbygdens — söm inom representationen gjort sig gällande; så vore kapten M. just den som kunde åvägabringa en sådan försoning — Hr Rubenssons anförande helsades med bifallsrop, er af hyssjningar. Ordet erhölls derefter af hr Meijerberg, hvilken rekommenderade professor Rosgander i valmännens åtanka. Prof. R. egde i hög grad de qvalifikationer som erfordrades för en riksdagsman för Stockholms stad. Han vore i besittning af talets gåfva och hade dessutom visat att han vore oförskräckt, der det gällde att uttala sina åsigter. Hr Weber yttrade sig sedan. Han ansåg att endast tre kandidater nu kunde komma i fråga. Hvad hr Mankell beträffar, så hade han, efter att förut ha beklädt en representantplats för Stockholms kommun, blifvit af valmännen utesluten. Sedan dess hade han icke utvecklat en sådan verksamhet att något skäl forefunnes att rösta på honom. Bland de öfriga tre kandidaterna ville tal. helst lemna sina röster åt prof. Rossander. Det vore icke något tvifvel derom att äfven de båda öfriga kandidaterna gjort sig kända för stor redbarhet och duglighet, men trots detta ville tal. icke förorda hågon af dem Hvad hr Poignant beträffade, så vore han föga känd och hans specialinsigt icke af den betydelse att den borde utöfva något afgörande inflytande på valmännens beslut. Hr Andersson hade blifvit föreslagen med särskild hänsyn till hans arbete om grundskatternas afskrifning; men månne hufvudstadens valmän tillräckligt kände hvad detta betänkande innebure? Det vore af den beskaffenhet att Stockholms invånare genom att på grund af detta specimen gifva hr A. sina röster uttalade en politisk åsigt, hvars konsevenser kunde leda längre än man nu anade. Bravorop). Talaren ansåg sig kunna utan minsta tvekan rösta på prof. Rossander; han vore oberoende, sjelfständig och talangfull. Dessutom vore man viss om att åtminstone icke begå ett misstag genom att rösta på honom. Hr Webers anförande helsades med upprepade bifallsrop. en följande talaren var hr Richard Gustafsson, som till.en börian uttalade det förhoppningen att detta valmöte icke skulle erhålla samma karaktär som åtskilliga föregående. Här hade talare uppträdt och förordat kandidater, hvilka de antagligen icke kände och hvilkas politiska