Dagens Nyheter – 10 november 1874, sida 3

vå Hvarjehanda nyheter. Bitt dubbelsjelfmord egde den 11 okt. rum på värdshuset Goldenes Kreuz i Mariahilf (Wien). På lördagsaftonen ankommo till ifrågavarande hotell baron Frans von Molitor och Anna Rudolph och begärde ett rum, liggande inåt gården. Baron von Molitor var omare i Sechshaus domsaga och lagligt skild från: sin hustru: Anna Rudolph lefde skild från sin man hos sina föräldrar i Hätteldorf. Bådas-liknandeöden hade åstadkommit en stor -förtrolighet mellan dem, och då ett äktenskap dem emellan var omöjligt, beslöto de att dö gemensamt för att åtminstone, söm det stod i deras sista önskan, bli förenade i grafven. På morgonen den 11 okto ber läto de uppbära en frukost och en butelj rhenskt vin på sitt rum. Man gaf ej vidare akt på gästerna, och först vid middagstiden,: då huspigan öppnade kammardörren, fann hon dem båda, fullständigt påklädda, ligga döda i sängen. På bordet låg ett bref med fotografier och Spielhagens Problematische Naturen. Ett paraply och 10 gulden i kontanter, som funnos i kammaren, lemnade baronen genom testamente i brefvet åt kyparen såsom betalning för räkningen. Ett af brefven, som var försegladt och ej heller bar någon adress, hade följande innehåll: När dessa rader komma för offentligheten, äro vi redan förenade: Vi uttala här blott några önskningar och bedja att de måtte uppfyllas. 1:0) hafva vi förgiftat oss medelst cyankalilösning, och en obduktion af våra lik är derför alldeles onödig. 2:0) önska vi att läggas i gamma graf, emedan vår förgiftning ej hade något annat mål än att vi måtte blifva förenade i döden, då detta är omöjligt i lifvet. För myndigheterna tillkänvagifva vi följande: a) Åvna Rudo!ph, född Limpach, är föåd den 12 juli 1851 i Hätteldorf, katolska, gift, lefde skild från sin man i Hätteldorf, Rosengasse 9. b) Franz Ortwein, friherre von Molitor, född i Wien år 1850; katolik, gift och lagligt skild vid sin hustru, domare i Sechshaus domsaga, bostad Meiding, Schönbrunnerstrasse 127. Vi tro oss härmed ha lemnat alla nödvändiga upplysningar och utbedja oss en vänlig hågkomst. Baron von Molitor. Anna Rudolph. — Brefvet var skrifvet med läslig och rask stil och bar den 11-oktober till datum. Man kom underfund med att det olyckliga paret sent på lördagsaftonen skrifvit bref, som fru Rudolph några timmar före sin död burit på posten. Giftet hade de båda intagit i rhenvinet. Resterna i glasen bevisade detta. Goldenes Kreuz synes vara ett riktigt modernt tillhåll för sjelfmördare. Dettavar det fjerde sjelfmordet, som blifvit begånget der detta år. Tyska ordspråk. Släpp mig lös eller skriker jag! sade råttan när katten grep henne. Det kan ju inte stå i evighet, sade muraren när tornet, hvarpå han byggde, ra sade. Akta fötterna, annars trampar jag på dem, sade katten till kon. Jag har en gång förargat mig, sade Hans, men jag fick ingenting derför. Dock något, sade pojken, som bad om bakelse och fick en örfil. Det går bra, sade I arfvingen; då man frågade henom hur -hans rika kusin, som låg på dödsbädden, befann sig. En svartsjuk ädlings svarta hämad. En berättelse cirkulerar i utländska tidninger om en Phryne, bekant för sitt gyllene hår, och en ung belgisk adelsman, som hade gjort henne en present af en vagn och ett par hästar, körda af en neger. Emedan den unge ädlingen misstänkte sin älskarinnäs trohet, svärtade han en dag sitt ansigte och påtog sig ett betjentlivrå för att gripa henne på bar gerning. Planen lyckades, ty då hon steg ur vagnen följde hon en ung man, som väntade på henne: Vid hennes återkomst gaf han henne tvenne duktiga piskslängar i