Dagens Nyheter – 10 november 1874, sida 2

himmeleng, än roaenz, ån silfrets färg, sammankväppt från -balsen ända ned till fötterna med perior, af hvilka hvar och en förtjenado att utgöra den hufvudsakliga prydnaden i:en grefvinnas krons; dennas klädning aftecknade noga öfre delen såväl af kroppen som af armarne, enligt det mod, som gällde i Spanien änder början sf fjortonde seklet; men trmarnes nedre del vidgades betydligt, och derunder framwkymtade ett öfverflöd af five spetsar. Hon hade kastst öfver axlarne en kappa af något slags mjukt, hvitt ylletyg, liknande vårt mbderna kuschmir, och försedd mod kspuschong. Don Inigo och donna Flor redo på mulåmnör; hastigheten uf deras färd vittnade om brådska, dock icke om någon oro. Donna Flor syntssz vara lika van som hennes far vid: resor i ödsliga nejder och vid det äfventyrliga lif, som utmärkte tidehvarfvet. Men utan tvifvel var betjenter, hvilken gjorde tjenst aåsom deras förelöpnre, mindre lugn än herrskapet njölfr, iy då han varseblef den unga ziguenerskan, stonrade hen för att göra henne några frågor, och don Inigo och hans dotter anlände just till etallet, då den .örsigtige tjenaren sporde, huruvida hans hasborde och den unga fröken kuade utan fara uppehålla sig för en stand på det lilia värdebuset, fom de reden på afs ånd varstblifvit. De tvetydiga och nästan gickande svar,