Dagens Nyheter – 6 november 1874, sida 2

RÄTTEG.och POLISNYHETER. Mordförsök och sjelfmord. I går på eftermiddagen hölls å första distriktets vaktkontor förberedande ransakning angående den fasansfulla: händelse vi i går omnämde, eller Fredrik Kristian Anderssons försök att i följd af obesvarad kärlek mörda 15-åriga Gerda Lundmark, och derefter hans eget sjelfmord. Gerda Lundmarks tillstånd var ännu ej sådant, att hon kunde inställa sig vid förhöret. De sår hon erhållit gjorde, att hon under Hela gårdagen plågats af feber. Den starka själsskakning hon varit underkastad har bidragit att förvärra tillståndet. För hennes lif är dock ej någon fara. Närvarande vid förhöret vorö hennes moder, fru Lundmark, och hennes 12-årige broder Johan Avgust, han, hvilkens sinnesnärvaro helt säkert räddade hennes lif. Fru Lundmark fick först afgifva sin berättelse. Hon omnämde till en början, att Andersson under en längre tid besökt det försäljningsmagasin hon hade vid Ankargränd. I förstone hade han visat sig som en annan menniska; det var under de två senaste veckorna han förefallit något besynnerlig. Som han dock ej varit vildsint eller yttrat några hotelser, hade man svårt för att be honom afläggna gig. , På sista tiden var han allt som oftast berusad af starka drycker. Man märkte alltmer, att han fattat böjelse för dottern, fastän han aldrig uttalade det. Hon visade sig ständigt besvärad af och sökte undvika honom så mycket hon kunde. Man försökte slutligen att stänga dörren för honom, så att; han ej skulle komma in. Han beredde sig då: inträde i köket med att insticka handen genom en på köksdörren anbringad lucka och öppna dörren. Fru Lundmark hade många gånger frågat: hvad vill ni? Han hade då i allmänhet endast svarat: jag vill tala med Gerda; jag måste tala med henne, I förrgår klockan något öfver sex hade fru Lundmark begifvit sig till en under mäågasinet befintlig källare för att hemta potatis. När hon gick dit, hade Andersson ännu ej ankommit. Han hade dock varit der flera gånger samma: dag. Utan att ana något, hörde fru Lundmark plötsligen högludde; förtviflade rop från sin dotter: Jesus Kristus, hjelp mig! Mamma, hjelp mig! Han mördar mig, den uslingen! Utom sig af ångest störtade fru Lundmark upp från källaren. Hon kommer till köket. I en kammare innanför köket hör hon sin dotters rop på hjelp. Fru Lundmark rusar mot dörren. Den är låst. Nästan medvetslöst fattar hon en i köket stående yxa och söker att bugga sönder dörren. Det lyckas ej. Hon söker att bända upp den. Nej? Hon håller nu på att digna ned, under det att hon ropar så hårdt hon förmår: — Finnes här ingen polis! Är det ingen som kan springa efter polis! I detta ögonblick kommer sonen, den 12årige Johan August, in: Med en för hans ålder ovanlig sinnesnärvaro fattar hap genast hela situationen. Han griper, tag i yxan och krossar genast med densamma dörrspegeln. Genom den krossade spegeln kan fru Lundmark ett hastigt ögonblick se sin dotter liggande på golfvet. Andersson står lutad öfver henne. Så småningom öfvergaf medvetandet fru Lundmark. Ett skott skulle hå aflossats, met hon hörde det ej. Den sista synen hon såg var, huru Andersson föll baklänges på golfvet med en ström af blod frusende ur munnen. När fru Lundmark återkom till sig; sjelf, hade hennes dotter blifvit förd ur rummet och låg på en soffa. Rummet var då uppfyldt af folk, tillkalladt EET SEO RT RR VR TR TRI TIN UTE S