Dagens Nyheter – 6 november 1874, sida 2

och lydnad. Han ville ej sjunga der mera. Om det lyckats direktionen att ännu stilla hans vrede känna vi icke. En annan nyhet är att för italienska operan hemtats från Italien en dittills norr om Alperna okänd sångerska af utmärkelse. Hon är en fru Pozzoni, har en stor oeh omfångsrik stämma samt lofvar att blifva en tragedienne af första ordningen. Som hon redan är 25 år gammal, bör spådomen snart slå in. Hon har hittills företrädesvis användts af Verdi i bangs operor och på de förnämsta teatrarne i Italien. Slutligen har Alexandre Dumas den yngre upptäckt i Quartier latin uti Paris en stjerna, fallen som menniska, men glänsande såsom skådespelerska. Det är en mademoiselle med det ståtliga teaternamnet Tallandiera. Hon är en storväxt, mörklagd, blixtrande flicka, just icke i sina tidigaste år. Hur den spillrike gräfvaren i demi-mondens mysterier fått reda på henne vet man icke. Allt nog, han har gifvit henne några lektioner i deklamation och så låtit henne debutera på Gymnaseteatern i prinsessan Georges? roll, och hon har utfört den på sådant sätt, att kritiken redan efter de första representationerna ville i henne se en blifvande Rachel. Teaterrepertoaren är lika arm på nyheter som vanligt. Man ger för hundrade, två hundrade och tre hundrade gången les Orphålines, la Jolie Parfumeuse och Orpheus i Underjorden.