Dagens Nyheter – 6 november 1874, sida 2

-— Jå -— sons namn väckt sådana minnen i drottningens hjerta; ja, ers höghet, han är det! — Och du säger att han skall resa bort? frågade Isabella. — Ja, ers höghet. — Och kanske lång väg? — Jag är rädd för det. — Kanske idet är hans mening att iempa Spanien? — Jag tror det. — Ah! ah! — Han anför till sin ursäkt, att han numera ingenting ken uträtta i ers höghets tjenst. — Och hvart begifver han sig? — Jag hoppas, att i det afeeendet drottningen täckes tillåta honom sje;f svara, sade donna Beatrix. Och under det att markisionan af Moya nalkades dörren för att införa sin; brorseon, saite sig drottning Isabella samt fattade,snarare för att synas ha någontibg för sig än egentligen i afsigt att arbeta, en fana som hon höll på att brodera till den heliga jungfruns ära. Hor ansåg mig nemligen. stå i stor tacksamhetaskuld tili denna för det att Granada gifvit :sig utan blodrutgjutelse, hvilket enligt hennes tanke sidrig skulle ha händt, såvida icke Guds moder blandat sig i saken. Ett ögonblick sednsre öppnades dörren; den unge mannen inträdde, beledsagad af