Dagens Nyheter – 4 november 1874, sida 2

or ER NS ryttaren med sin blick, hade låtit undfalls sig, dessåord, beledsagade af en suck: Det är synd om honom! Men, som man sett, banditerna hade af ett: eller annat skäl låtit bonom oskadd paygera. Emellertid — likasom deltagarne i ön klappjagt lemna hvar sin pott, så svart vildbrådet pesserat dem, så trädde nu ock hvar och en af dessa män ofterhind fram från sitt gömställe och följde efter ryttären, som inom förloppet af en minut bade stånnat med siv fämtande bäst på värdsbusets gård. En dräng stod på gården, färdig att mot: taga bästenv, så snart ryttaren sviogat sig ur sadeln. — Ett mått korn åt min häst! — ett gles xeres åt mig! — en middagsmåltid, den bästa som kan åstadkommas, åt dem som följa efter mig! Deåa rösande hadö ej hunnit attala Idesta ord, förran värden visade sig i fönstret och männen från busksnåren i porten. Den förre och de senare utbytte en biick af bemiigc förstånd. Banditernas blick ssde: Vi ba då gjort klokt uti art icke ankålla honom på vägen;t och värdeng: Ni hå handlat förträffligt. Ryttaren, som emeilertid varit sysselsgtt med att slå dammet af sin kappa och sina stöflar, hade icke alls märkt dessa blickar. — Stig in, min herre, yttrade värden till