Dagens Nyheter – 4 november 1874, sida 2

ledning af tyske kejsarens trontal bland ans nat följande: Kejsar Wilhelms tal är det fullständigaste uttryck för den sjelfbelåtna fysiska styrken, hvilken beqvämar sig till att intega en tillbakadragen hållvinog. Man igenkänner hog den så ofta segersälle herrskaren koketteriet, psradt med en viss beskedlighet, sedan ban väl utkramat sina triumfer. Det är ett hvilande lejon, hvilket reser sitt hufvud och kastar en dominerande blick omkring sig för att straxt åter blifva orörligt och tyst. Det är en afgjord sek att Preussen i närvarande ögonblick är en domare öfver fred och krig i Europa. Den ställning, som denna makt intagit, tack vare svägheten och lojheten hos några; egoismen och likgiltigheten hos andra, är nu et faktum, och visheten hos dess regering kan tillförsäkra kontinenten fredens välsignelser, lika så väl som. hennes öfvergrepp redan i morgon kan förorsaka nya krigsolyckor. Denna Preussens ställning är obestridlig; icke allenast de, gom besegrades vid Sadowa och Seådan, utan äfven de indirekt besegrade, såsom Ergland, Belgien och Holland, måste gifva sig tillfreds med den sakernas ställning, hvilken de förstvämda måste underkasta sig till följd af sin svaghet och de sistnämda genom sin ursktlåtenhet: gjorde till en möjlighet. I Paris häktades den 27 oktober en itslienare vid nvamn Trabucco, hvilken varit dömd till en längre tids fängelse för ett attentat, som han tillsammans med tvenne andra italienare utöfvat mot Napoleon den tredjes lif. Trabucco, som strax före sista kriget blef benådad; infann sig ofvannämda dag i italienska beskickningens Jokal och begärde en allmosa. Han framställde sin anhållan i en pockande. ton och gick ända derhän att fälla hotande yttranden em ministerna, br Nigra.. Med aniedning häraf blef polis reqvirerad, och Trebucco gatt en stund derefter inspärrad inom fängelsemurarne, med hvilka han sedan gammalt är förtrogen. kk x a Daily News meddelar en korrespondens, som egt rum mellan hr von Bilow å tyska utrikesdepartementets vägnar och grefve Arnim, strax innan dep senare blef bäktad med anledning deraf att Här icke ville utlemna åtskilliga diplomatiska handliogar, hvilka funnos inregistrerada i :yska ambassadens diarium i 2aris, men sakvadeg vid den inventering af årkivet, som af grefve Arnims eftert:ädgäre på ministerposten i Paris, furst Hoheplohe, företvgs, då deone emottog sin nya befattning. Daily News har af hr James Gordon Bennet, Newyork Heraldg utgilvare, erhållit del af ifrågavaraode korrespondens. Det första brefvet är skrifvet af hr vom Bilow till grefve Arnim och dateradt Berlin den 6 juli. Döt lyder sålunda: Ers excellens bar genom grefve Arnim-Schlagenthim hit ötversändt inalles 14 handlingar utgörande utdrag och resumåer af några rapporter, som saknats iden kejserliga Stäbassadena arkiv i Paris. Vi hafva af den. kejserliga ambassadören furst Hohenlohe inhändigat medföljande förteckning på de handlingar, som, efter verkställd jemförelse med de i ambassadens diarinm gjorda anteckningarne, ännu icke påträffats. Af dennå förteckning framgår att det finnes ett större antal tränsumter och rapporter af politiskt innehåll från åren 1872 och 1874 äfvensom diverse andra handlingar angående beskickninje abgelägenheter, hvilka icke blifvit upptagna ambassadens diarium och icke heller påträffats i arkivet. Det väsentligaste af deras innehåll Kar så fullständigt som möjligt blifvit upr taget i det här förda registret. Ansvaret för frånvaron af dessa dokumenter drabbar mnaturligtvis närmast den person, som var chef för be-skickningen vid den tid, då handlingarne anlände: till Paris. Till följd bäraf anhåller jag att ers excellens ville hafva -godketen att lemna mig en officiel fedogörelse för allt hvad ni känner angående försvinnandet af dessa vigtiga bhändlingar samt att med omgående öfversända till degra ifrågavarande papperen, hvilka öra finnas i edert ego. ven Bilow. I ett svar -på denna skrifvelse, dateradt den 21 juli, förklarer grefve Arnim att ham icke vill ikläda fig nögot ansvar för de bortkomna handlingarne; han är icko längre i statens tjonst och anser sig fördenskull icke skyldig åtti emotiäga några ordres från utrikesdepartementet; kejsaren är den onda auktoriter, för hvilkenhön under närvarande förhållanden är skyldig att böja sig. Grefven uppsäkoar derefter i nummerordning de äterfordrade handlingarna, af hvilka han förklarar en del vara honom helt och hållet öbekanta och en delaf enskild natuf. Om fyra handliogsar från 1872 13 från 1873 yttrar sig gcefre Arnim på följande sätt: Dels röra dessa dokamenter min utnämning till ministerplatsen i Paris. eller äro de af den beskaffenhet att jag möjligen framdeles kan hafva behof af-dem för att göra mina rättsliga påståenden. gällande, och dels härröra de från den personliga tvist, i hvilken ja kat med rikssat AN RR ONE