Dagens Nyheter – 3 november 1874, sida 2

SS RAR ett par mustascher, som voro något nppåtvridna, så att mellan dem och hakskäögget syntes innanför de svällande läpperne tvenne rader af de mest megnifika tänder, hvita och skarpa som schskalens, Han var, trots värmen eller kanske just i anledniug af värmen; klädd i en af dessa cordovanska kappor, i hvilka upptill är ett bål. föratt sticka hufvudet igenom, och som betäcka ryttaren från axlarna ända ned till fötterna. Denna kappa af ett tyg, hvilket, likasom: plymen i hatten, var sldförgadt sämt med guidbroderier i kanterna och kring halsen, betäckte: en drägt, som, om men fick döma efter det lilla mean såg deraf; när en flik af kappan då och då upplyftades af vinden, måste vara till ytterlighet elegant. Hvad beträffar hans häst, som han styrde med en i ögonen fallande skicklighet, var det ett charmant djur på fem eller 5ex år; och när men såg den ifver, som tydligen besjälade dem båda, konde man icke annat än finna underligt att de paszerat de farliga vägar, hvilka vii det föregående sökt beskrifva, och icke tio gånger störtat ned i afgrunderna vid Alcaacin eller Alhama. Ett sponskt ordspråk säger, alt det finnes en gud för de druckna, en gudiona för de förälskade. Vår ryttare såg icke ut för att vara någon drinkare; men. det måste tillstås, att