Dagens Nyheter – 3 november 1874, sida 2

södernos qviona, var på ett sällsamt fält förepad med dem nordiska jungfruns milda och ljufva fägring. Hannes bår, som vat svart, företedde i en vits dager samma blånktiga ekiftning som korpons vingar, och det: omgaf; nedfallande öfver halsen och skuldror na, ett ansigta af den vackraste rundning och den mast nobla värdighet. Stora blå ögon, beskuggade of ögonbryn, hvilka hade samma fårg som håret, en hy-af biändende hvithet, låppar friska och röda som körsbär, tänder, med hvilka det vore en heder för en perla att bli jemförd, en förtjusande hals, armar något långa, men af en falländad formsköphet, en växt smidig som vasstråeta, hvilket bugar ,ig för vinden, eller palmenu i den afrikanska oasen, fötter hvilkas litezhet och elegana hvar och en i följd af deras.nokenhet var i tillfälle att beundra — se der en, så vidt möjligt, korrekt beskrifning öfver burn den person såg ut, på hvilken vi tillåhit oss fästa Järarens uppmärksamhet. Hvad hennes drägt angår, var den helt fantastisk; På hufvudet bar hon en krans af jasminer, hemtad från trädgården vid det lilia hus, söm vii redan omnämnt. Hennes hals var prydd med en kedja, sammansavt of platta ringer af en philippe-dors storlek, hvilkas gyllene glans vid hennes, rörelser lyste såsom flammor. Hennes klädniug, som badå en underlig snitt, var gjordaf ett randigt. sidentyg, sådant som på den tiden väf