Dagens Nyheter – 3 november 1874, sida 2

Göteborgsbref. (Från Dag. Nyh. särskilde brefskrifvare) Utvandringen öfver Göteborg: Bilder från affärden samt sådana vid hemkomsten. Utvandringen till Amerika är en rubrik, som under en följd af år haft sin plats i Göteborgs tidningar, ja, i landets hela press. Men den egentliga utvandringen har dock varit öfver Göteborg. Det är här man hvarje fredag varit i tillfälle se större och mindre skaror troppa framåt Skeppsbron för att gå ombord på Hullbåten. Så ha tusentallemnat fädernejerden, torfvan som sett dem födas, tegen som de odlat, bemmet som de hoptimrat, hvilket allt var dem kärt, tills Amerikavurmen kom och lockade dem öfver till det fria landet, der al!a äro lika, der jorden ingenting kostar och der inga stående härar sluka vinsten af landets inkomster. Så gåfvo de sig i väg, och det var med vemod man såg dessa Sveas söner och döttrar draga åstad att gå okända öden till mötes eller för att tillkämpa sig en mera oberoende och sjelfständig ställning än de lyckats erhålla i hemmet. Så drömde de åtminstone, sådana voro de förhoppningar, hvilka anknöto sig till färden, uppmuntrad dessutom som den var af slägtingar, hvilka gått förut gåsorn pionierer, brutit mark och röjt väg. Dessa skaror af utvandrare hade för det: mesta elt gemensamt: prägeln af välmåga.. Detta röjde sig uti allt: kraftiga gestalter, väl klädda och väl utrustade att motstå resans vanskligheter, samt i öfrigt försedda med jitet af hvarje, äfvenzom oftast med en icke oansenlig reskassa. Med hvilkenp omsorg voro ej familjens tillhörigheter inpackade! Stora, starka och duktiga jernbeslagna kistor förvarade alla de medbafda förnödenheterna, klädedrägterna m. m., gom naturligtvis måste tagas med. Vid sjelfva affärden tonade sånger från däcket, buteljerna gingo från mun till mun, det var som om man sökt Iqväfva saknadens könsla öfver att lemna fosterlandet eller ock såsom ville man uti tåren dricka förhoppningarne till. På stranden stod mängden och gjorde sina betraktelser; emigrantagenterna fröjdade sig åt affärens tilltegande, och den väldiga skaran af runners, värfvare, hade ej väl sett ångaren skjuta ut från Skeppsbron innan de åter ilade till banstationen att uppåt linien hemta nya laddningar — det var deras affär. Då siffrorna på utvandrarne sålunda för några år sedan började i förhållande till Sveriges folkmängd svälla ut mer än tillbörligt, så stämdes upp i korus: Hvad är att göra mot den öfverhandtagande emigrationen? En mängd förslag väcktes, hvilka in om pressen lifligt diskuterades. Sverige förlorar sina. bästa krafter, så löd det, och detta mecl rätta, men allt skrifveri, allt tal förmådde ej hindra den sig åt vestern sökande folkströmmen. Men hvad som ej då kunde göras, vare sig med konstlade medel eller med tvång, det har utförts på den väg, som inom arbetets verld reglerar allt — tillgången och behofvet. Uti det blomstrande och löftesrika Amerika. inträffade andra tider. Omslaget medförde stockning i handelsaffärerna samt förlamning: i den industriela företagsemheten. Stora. handelshus. ramlade, fabriker af allehanda slag stängdes, jernvägsarbetena aftogo, jordbruksskötseln hade ej sysselsättning för de ökade krafterna, eller med andra ord: de beståndande förhållandena rubbades i sina grundvalar. Och huru är det nu? Hvilka scener visa Jsig nu vid Göteborgs skeppsbro? Det är ej mer såsom förr stora folksamlingar vid Rådhuset: för att åse när emigrantern få biljetterna påskrifna i polisen, eller när Hullbåten lemnar Skeppsbron. Nu är det om måndagarna vid tiden för Rollos och Orlandos anomst, som mean kan få bästa inblicken. uti huru tiden förändrar. Nu återkomma bundradetal, hvilka förgäfves sökt sin bergning i landet. på andra sidan Atlanten: Hvilken skillnad mellan dessa hemkommandes utse ende och deras, hvilka förut omtalats! De tunga, jernbeslagna kistorna finnas ei mer, och de äro ej heller af behofvet, enär flertalet bär hela utrustningen på sig. De tjocka, hemgjorda öfverplaggen, de starka, höga stöflarne, ylledukarne; vantarne, ja, med ett ord allt som vid utfärden erinrade om välmågan är nu ej: mer. Det frodiga hullet her satts till under fäktandetatt kunna tjena lifsuppehället. I stället för allt detta ligger uti hela uppträdandet något, som erinrar om visga . yankeefasoner. Så den ledigare gången, den lättare ekiperingen och den slokiga, bredskyggiga hatten; härtill kommer att männen naturligtvis också bibehålla det i Amerika nästan . oumbärliga hakskägget, och att de inhemtat ett visst kurage, då det gäller att bruka talorganerna. Naturligtvis tillhör det goda tonen hoz dessa återvändande landsmän. att rådbråka engelska språket, och då de uppträda uti härvarande emigrantlogier eller på bolagsvärdshusen, så kännag de genast igen på språkbrytningen och de högljudda samtalen, för att ej tala om. det ogenerade sätt, som da natnrligtvig ansa tillhöra dam. sam. varit