Dagens Nyheter – 2 november 1874, sida 1

stadgandet, erhåller allt berättigadt infly tande på armöfrågans lösning, då beväringslagen måste anses såsom en allmän lagfråga, hvilken: bör: afgöras af regering: och riksdag gemensamt. De årliga kostnaderna deremot äro en anslagsfråga, som det evligt grundlagen tillkommer riksdagen allena att bestämma. För en hvar, som känner den historiska tillkomsten: af den nuvarande 8:80 af Regeringsformen, ja, blott med fördomsfri blick vill genomläsa dess inuehåll, bör vara tydligt att densamma egentligen afsett och -afser ett skydd för riksdsgen och det bakom stående folket, att regeringen ej tillåter sig några öfvergrepp i afseende på indelningsverkets börda; hvarom äfven slutorden bära tillräckligt vittnesbörd: Kunnandes ingen ny eller tillökad rotering, utan genom ;konungs och riksdags gemensamma beslut, tillkomma. Det. är väl knappast troligt att riksdagen någonsin skulle försöka genomföra en ny eller ökad rotering, utan snarare motsatsen. Lå x 2 I : Göteborgs-Posten för den 22. ds förekommer i afseende : på ofvanberörda fråga en artikel, hvilken synes oss så egendomlig, att vi med några ord torde böra redogöra för dess innehåll. Äfven genom densamma. går : den ringaktande ton :i afseende på riksdagen, som: efter -hand -synes kommit på modet: i våra konservativa tidningsorgsner. Riksdagen framställes der såsom någon både från regeringen och folket åtskild korporation, hyilken vill tillvälla gig ett oberättigadt inflytande och på hvars nycker man ej bör lita. Derför är .nödvändigt att på förhand mota sådana partistreck och att sätta Jlagliga råmärken mot -riksdagens utsväfningar i det obegränsade och dimhöljda. Om bestämmandet af statens utgifter och inkomster skulle helt och hållet hvila i riksdagens hånd, så hemfölle vi till den förfärliga parlamentarismen, hvars oduglighet öfverallt visat sig! För att hindra dylika nycker, partistreck och utsväfningar i afseende på den blifvaände armeorganisationen, är, enligt Göteborgs-Postens åsigt, ett sådant grundlagsstadgande, som det af regeringen vid föregående riksdag föreslagna, ingalunda tillräckligt. Det är ej nog jatt grunderna för. det nya. försvaret. ej skola få rubbas utanikonungens och riksdagens samtycke. Första kammaren insåg nog detta, då den afslog regeringens förslag (men hvarför sfgick då statsrådet Adlercreutz ?). Hvad Andra kammaren beträffar, så var det ett fult varsel att den så listigt och utan ringaste motsträfvighet biföll nämda förslag. Nej, för att riktigt fastlåsa ; den nya organisationen bör icke allenast en årlig inkomst eller bevillniog, motsvarande grundskatternas och indelningsverkets belopp (d. v. s 10 millioner). på grundlagsenlig väg tillförsäkras regeringen, utan äfven en summa, som motsvarade .de beräknade årliga kostnaderna för försvaret, en gång iför alla anvisas at utgå af de ordinarie inkomsterna, deri inbegripen nyssnämda genom lag :fastställda bevillning -(d..v. s.,om komiterades förslag skulle antagas, 36 millioner för landoch sjöförsraret). Så skall det vara, ja! Lägg sedan dertill, att alla anslag, som ,utgå till .allmänna inrättniogars upprätthållande, d. v..s. större delen af utgiftsstaten, äfven, skola vara okränkbara, så har man Helt och hållet gjort ända på svenska folkets genom riksdegen utöfvade sjelfbeskattningsrätt och regeringen (statstjenarne) kan sedan skratta åt riksdagen och den stundande parlamentarismen. Om man kunde tro, att dylika utgjutelser varit i säck innande kommo i påse, så vore hög tid för svenska folket att se sig före och tänka på hvad dess frid tillbörer. Man då de sannolikt blott kunna anses såsom uttryck af dåligt lypne öfver landtmannapartiets förutsedda öfvervigt, ärovde blott värda sett medlidsamt leende.