Dagens Nyheter – 2 november 1874, sida 1

För några dagar sedan meddelade vi efter Stockholms-Korrespondensen en sam manfattning af kammarrådet Anderssons utredning angående sä!tet och vilkoren för grundskatternas samt rustningsoch roteringsbesvärens afskrifoing. Vi uppskjuta en närmare granskning af detta vigtiga arbete till dess sjelfva boken blifvit oss tillgänglig, då det ju är möjligt att sammanfattningen kan vara ofullständig eller kanhärda felaktig. Vid en punkt vilja vi dock redan wu fösta oss, nemligen de orden: Eftergifvandet af dessa besvär förutsätter dock, att en för landets sjelfständighet betryggande härordning varder antagen, och att densammas bestånd varder befästadt genom grundlagsbestämmelse, motsvarande hvad nu i 80 3 Regeringsformen för indelningsverket är stadgadt — d. v. 8. att härordningens beskaffenhet skall blifva en grundlagsfråga och att den ej skall kunna ändras utan af konungen och riksdagen samfäldt. Med någon förvåning måste man finna detta ämne vidrördt af en underordnad embetsmany åt, hvilken man förmodat att blott en utredning af det; om vi så få uttrycka oss, mekamiska sättet för afskrifningens fullgörande och möjligen äfven af denyaskatteförhållanden, som då skulle uppstå, blifvit anförtrodd.. Då detta vidrörande dock egt rum, måste man antaga att det skett på gifvet uppdrag af regeringen och att saken således måste ligga den senare mycket djupt om hjertat. Redan förut en gång under senaste riksdag (se-nr 2,778) hafva vi uttalat vår åsigt om det alldeles obefogade misstroende mot riksdagen, som skulle ligga i regeringens fordran på ett dylikt stadgande. Af dersamma vill synas som om regeringen ansåge riksdagen såsom en omyndig korporation, hvilken hvarken fattade att landet behöfde ett väl ordnadt försvar eler intresserade sig för åvägabringande af ett sådant eller ville underkasta sig de derför nödiga uppoffringarne. Blott om den tredskande riksdagen genom ett högtidligt grundlagsstadgande förbundes att på ett visst sätt ordna försvaret, kunde regeringen lugnas:i afseende på sina faderliga omsorger för detta vigtiga måls nående. Oss förefalla dylika fordringar af den verkställande makten, af tjenaren som folket aflönar för att ombesörja vissa dess gemensamma angelägenheter, nästan öfverdrifna. Månne det ej vore mera i Bin ordning att riksdagen af regeringen fordrade vissa garantier för att medlen, som beviljas till försvarsverkets ordnande, rätt användas, att inga misstag skedde i afseende på organisationen och framför allt att stridskrafterna i farsns stund rätt leddes samt ej genom de anförandes oskicklighet förstördes? Det är väl hufvudsakligen folket, hvars representant riksdagen är, som skall försvaras, och ej endäst den lilla minoritet af statstjenare, som kallas regeringen. Vi erinrade jemväl, huruiedes regeringen, äfven utan det ifrågasatta grundlags