Dagens Nyheter – 29 oktober 1874, sida 2

och mottaga rocken, för annars skulle jag taga den med till kontoret, och det blitver besvär och oroar egaren när ban kommer hem! — Vet ni, det var ingen treflig kommission, men mången bjuder på värre, och jag får väl passa på fru Poetterszon, som jag känner något litet! — Tack, tack; och betaldt har jag fått af honom... det var bra, sade budet och gick. Sedan fröken Mynt underkastat kappan en noggrann granskoing och till sin glädje funnit att den icke var maläten, återtog hon sitt afbrutna arbete vid symackinen, som snart åter var i gång; och nu mäste det gå usdan för att godtgöra den förspillda tiden. Omkring kl. 3 kom notarien hem — hans första blick föl på kiädbängaren vid dörren, och den andra i klädskåpet — man kan tänka sig hans förvåning, när han icke fana sin rock och efter förfrågan hos fru Pettersson icke erhöll annan upplysning än att hon varit borta hela förmiddagen och nyske hemkommit. Han rusade på dörren ned till: stadsbudskontoret samt efterfrågade stadsbudet ar 00. — Han har nyss gått till Rotebro, upplyste den efterfrågades balfsofvande kamrat. — Till Rotebro! upprepade notarien, rätt trefligt! — Ja, visst... gi det var så, att han fick uppdrag att gå dit med två löskragar, som en köpt, för han skulle vara marskalk på ett bröl