Dagens Nyheter – 28 oktober 1874, sida 2

RÄTTEG.och POLISNYHETER. POLISEN. Dråpet vid Österlånggatan. Angående upptäckten af dråparen meddela vi ytterligare följande upplysningar: Vid förhöret med Tibbelins kamrater gaf deras beskrifning på dråparen polisen anledning till den förmodan, att brottslingen vore för första resan stöld straffade förre kronoarbetskarlen Carl Gustaf Andersson. Detta antagande vann ytterligare stöd derigenom, att sjömannen Carl Anders Victor Andersson, som för närvarande tillfälligtvis logerar hos sin syster, krogförestånderskan enkan Carolina Mathilda Andersson, i huset nr 3 vid Klotgränden, i lördags på aftonen tillkännagaf, att en yngre mansperson, som sagt sig heta Carl Gustaf Andersson och som flera gånger under loppet af tio eller tolf dagar innevarit å enkan Anderssons krog, i fredags kl. half 9 på aftonen under det han jemväl då inne å krogen samspråkat med sjömannen Andersson, hastigt och oförmodadt tillryckt sig en täljknif, gom denne senare bar uti en vid sin lifrem fastsittande messingslida. Sjömannen Andersson hade flera gånger bedt honom att återfå knifven, men ei velat med våld återtaga densamma, enär Karl Andersson synbarligen var något drucken och för tillfället befann sig i en mycken lättretlig sinnesstämning. Karl Andersson aflägsnade sig derefter under utsago, att han påföljande morgon skulle återlemna knifven. Påföljande morgen återkom Karl Andersson, återlemnande knifven, och yttrade dervid: här är din knif tillbaka; du kan tro den varit i sväng. Desslikes hade han berättat, att han varit i slagsmål med fyra personer på Österlånggatan och dervid erhållit en knifskåra i högra handen. Efter att hafva intagit förtäring, gick Karl Andersson ut, men sade sig snart skola återkomma. Han blef dock sedermera ej synlig. I avledning häraf företogos spaningar och anträffades Andersson, såsom vi förut berättat, å krogen nr 16 vid Södermanlandsgatan. Andersson togs i förhör. Han uppgaf, att han i fredags haft arbete inom Bergsunds. mekaniska verkstad och varit upptagen till kl. 7 på aftonen. Derefter begaf han sig ensam och utan att träffa någon känd person hela Söder framåt till sin bostad, om hvilken han ej kunde lemna någon annan anvisning, än att den var i något hotell vid Österlånggatan. Han försäkrade, att han aldrig slåss samt att han aftonen i fråga ej innehaft eller användt någon knif och ej inledt, deltagit eller annorledes varit inblandad i något slagsmål. Då Anderssons yttrande till sjömannen Andersson föranledde till undersökning af hans -högra hand, befanns inuti derisamma. en ungefär en tum lång skåra i skinnet, synbarligen tillkommen genom något hvasst instrument. Karl Gustaf Andersson uppgaf på fråga, att han erhållit denna skada i fredags, under det:-han jemte andra arbetare handterat större jernplåt inom förutnämda verk-: stad samt att häns kamrater, gom dock vore för honom okända, helt visst borde hafva sig detta bekant: Sedan upplysning erhållits, att Karl Gustaf Andersson natten mellan den 23 och 24 dennes bott på hotell Norrland i huset nr 29 vid Österlånggatan, har städerskan derstädes, ogifta Edla Ekström, på tillfrågan uppgifvit, att Andersson icke anländt till hotellet förrän något efter kl. 12 på natten: Å hotellet hade Andersson qvarliggande:j en blårandig skjorta, en svart vaxduksmössa och en mörk, sjömanskavaj eller sådana persedlar, som Tibbelins kamrater beskrifvit dråparen hafva vid tillfället varit iklääd. Dessutom påträffades uti en af rockens fickor en hvit men nådblodad näsduk; såsom vi redån omnämt. : : Då Andersson härefter ansett det icke vara skäl att förtiga; hvar han den ifrågavarande natten bott, har han derjemte medgifvit att han den 23 dennes, eller i fredags, varit iklädd de anträffade klädespersedlarne, men påstått, att näsduken blifvit af honom begagnad, i närvaro af hans kamrater, för aftorkande af blodet, som: flöt ur det sår han, såsom ofvan är nämdt, erhöll inom Bergsunds, verkstad under handteringen af jernplåten. Näsduken synes dock, i följd af åtskilliga derå skarpt begränsade blodmärken, hafva varit använd att aftorka ett, blodigt vapen. Af Tibbelins kamrater, hvilka derefter lemnades tillfälle att få se Karl Gustaf Andersson, hafva Westerlund öch Ljungberg bestämdt förklarat, att Andersson är den af dem beskrifne personen, som tillfogat Tibbelin det dödande stygnet. De sågo ej särskildt, när detta tilldelades, men voro dock säkra att Andersson vore banemannen, enär Tibbelin före Anderssons ankomst ej varit i något slägsmål. eller vär på ringaste sätt skadad. Tibbelin och Andersson hade rusat samman och slagit hvarandra omedelbart efter det den senare ur bin högra rockficka framtagit et; blankt vapen; hvilket han under slagsmålet således måste hafva hefti handen, alldenstund han icke kastat detsamma från sig, äfvensom 7 emedän Tibbelin efter högst tre minuters förlopp, hvarunder Westerlund och Ljungbörg hade förföljt Auderssön ochåter-vändt till Tibbelin, allaredan: vari det:närmastezliflöss ! sila Kontorsbiträdet Lindberg har förklarat att han på, näsans. profil, rösten, kroppställningen; rörelserna, storleken och kläderna bestämdt igsökänner Andersbon. Har hade under: natten varit i tillfälle att se Anderss sons ansigte. : Sjömanner Andersson har jemväl fått se