Dagens Nyheter – 28 oktober 1874, sida 2

vill taga honom med mig och undervisa honom i min konst. å t Ett barn i ljusa lockar snyftade och tryckte sig intill sin fars arm. — 0, Nello, kom! allt står färdigt för dig... Jesus-barnets händer äro fulla med gåfvor, och mamma säger, att vi hela julveckan skola steka kastanjer tillsammans i arkmöjan, ja ända till trettondedagen! Och Patrache skall också bli belåten!... Nello, vakna och kom med! : Men det bleka anletet, vändt emot Rubens? snilleverk med ett hänryckt leende ännu irrande på de bleka läpparne, svarade dem alla: — Det är för sent. Klockorna ringde, solen lyste på de hvita fälten, och folket skockade sig gladt tillsammans på gatorna; men Neilo och Patrache anropade aldrig mera någons barmhertighet. Allt hvad de numera behöfde, gaf dem Antwerpen derag bön förutan. Döden blef för dem Jjufvare än lifvet varit. Den ryckte bort den ene i hans trofasta kärlek, den andre i hans oskuldsfulia tro från en verld, der kärlek aldrig får sin lön, och der tron alltid blir sviken. I döden blefvo de ej åtskilda, ty då man fann dem, höll den unge gossen hunden så hårdt tryekt intill sitt bröst, att man ej kunde skilja dem utan våld, och byns inne