Dagens Nyheter – 28 oktober 1874, sida 2

(Insändt.) Ytterligare några ord om vårt nyaste tlandskapsmåleri. Uti nr 2,979,2,980 och 2,982 af Dagons Nyheter har förekommit en artikel-serie med ofvan citerade rubrik. Insändaren helsar denna uppsats såsom ett godt tidens tecken. Synbarligen har artikeln tillkommit för att framhålla våra yngre landskapsmålares talang, men just detta är en af dess förtjenster. Länge nog har kritiken varit sysselsatt med att tiga ihjäl dessa unga kämpar, som ju förtjena en dylik benämning, då de vågat gå en ny och med detsamma, enligt föreställningen här i landet, alldeles förderflig väg. Det är nu en gång så, att konsten icke bör och kan undvara kritiken. Bättre att ha en felaktig sådan än ingen. Lika visst är att allmänheten behöfver fingervisningar af dem, som studerat och tänkt öfver hithörande ämnen. Våra unga målare ha nästan helt och hållet saknat såväl kritikens tuktan som uppmuntran, och dock förtjena de ej att blifva behandlade med en sådan likgiltighet. Konstvänner, som besöka utställningen, se, såsom författaren antydt, med en viss undran på de nya försöken att härma naturen; en del äldre landskapsmålare, som få sälja, som hafva rykte och namn och som naturligtvis förstå huru det bör vara, höja på sina axlar, om de ock af grannlagenhet tiga inför konstvännerna. Under tiden tiga äfven tidningarne envist, dessa tidningar som icke låta en lindansare passera staden utan att beskrifva hans krumsprång.) Vid sådana förhållanden väcker en tidningsartikel, sådan som den omnämda, ett betydligt uppseende icke allenast bland konstnärerna utan äfven hos allmänheten, som dock på sitt sätt fortfarande ganska mycket intresserar sig för konst. Detta uppseende blifver så mycket större, då den ifrågavarande artikeln står i en viss motsats till föregående sparsamma tidningsartiklar rörande konst; af hvilka en t. ex. rekommenderar hr Maas oljetryck såsom varande bättre och mera fulländade än dessa unga målares vanmäktiga försök . Jag vill icke ingåien granskning af denna i Dagens Nyheter sist synliga uppsats, som innehåller många sanningar, som röja sinne för natur och konst och som är skrifven i en lätt, humoristisk, om ock stundom något dunkel stil, men egentliga anledningen, hvarför jag tagit till orda, är den, att jag ville rätt. ett författarens misstag. Han beskrifver nemligen akademiens professorer såsom fientliga mot de yngre landskapsmålarnes sträfvanden. Kan, detta. gälla om aågon eller några, så finnas, dock andra, som icke äro afvoga och söm af hjertat glädja sig åt de ungas framsteg. (Ja, det var icke heller meningen att neka detta. Red.) Emellertidär författaren att: lyckönska, som på. ett i det helå löftesbringande sätt beträdt den konstkritiska skriftställarbanan, ehuru ej alla hang funderingar hålla ut en närmare granskning. Det är både önskligt och behöfligt att denna författareverksamhet fortsättes. Vi skola för öfrigt hoppas att lifligare, ljusare tider stunda än. demvi upplefvat. Pan har vaknat, L. D.:skall, då hans nya illustrerade tidskrift kommer till stånd, lemna de anklagades bänk: och begifva sig till de midt emot belägna,: och) OC. L. — — men nog nu med citationer! Dixi. ) Förebråelsen behöfva wi ej synnerligen taga åt oss, enär vi icke så sällan granskat den inhemska konsten. DEN. 4) Ja, det kan icke hjelpas: de bättre handtverkskopiorna af goda målares arbeten framställa förerhålen sannare än: mången tafla af klena artister. N. mm mm nn