Dagens Nyheter – 28 oktober 1874, sida 2

nod) —Från och med i afton får jag undfägna den här besten; ropade hon i gimmuntra barnaglädje. . Fadern nickade ock härtill sitt samtycke. Han var i djupet af sitt bjerta rörd. Sjeilf bar bon fram saftiga köttstycken och varmt bröd åt den stackars hunden. Det var sjelfva julnatten; den ofantliga vedknippan sprakade inom en fyrkant af bränntorf, murgrönsgirlanderna hängde kring . bjelklagen, Kristasbilden och göken voro höljda af en massa ekqvistar med röda bär. Värme, ljus, öfverflöd, intet fattades; roen hunden ville hvarken värma sig eller röra vid maten. Ständigt vädrande i dörrspringan, motstod han energiakt alla frestelser. — Han vill efter sin husbonde, sade Baas Cogez. Min snälla hund, i morgon bittida skoia vi söka upp honom. Ingen visste att Nello lemnat sin koja och ensam velat bära sitt outsägliga elände. Salen fylldes småningom med gäster, som kommo för att äta sin feta gåslefverpastej och skölja ned den med ett godt glas vin. Säker om att träffa sin vän dagen derpå, hoppade Aloise glad mellan sina leksaker, sitt namnam och sina för henne enkom anordnade papperslyktor; men förgäfves vände:man sig till Patrache med de smeksammaste inbjudningar. Just då qvällsvarden rökte på bordet och Jesusbarnet skänkte