Dagens Nyheter – 28 oktober 1874, sida 2

Uwe NN stora och många gålvor, begagnade han Big af en hy gästs inträde för att mellan hang -ben smyga sig:ut och springa så fort i mörkret som hans år och .svaghet tilläto honom. Mer än en vän skulle måhända fördröjt sig vid en god måltid och en munter brasa. Men Patrache var ej en sådan vän. Snön hade oafbrutet fallit hela aftonen, och Nellog spår var nästan utplånadt. Det var för hunden ett drygt arbete att leta rätt derpå, och -kvappt igenfunnet, var det straxt ånyo förloradt. Spåret, hur svagt och -afbrutet det än var, ledde direkte till Antwerpen. Det var äfven midnatt, då Patrache följde det genom stadens trånga och krokiga gator, der mörkret var mest lika ögenomträngligt som på landsbygden. Endast här och der lyste ett rödaktigt sken genom fönsterlackorna eller från de lyktor, som-buros af hemvandrande drinkare. Murarne och taken afstucko skarpt mot snön, och vinden släng. de skyltar och väderflöjlar fram och åter i gathörnen. Genomisad och gnagd af hunger, lyckades Patrache med sista återstoden af sina krafter uppnå trappstogen ill katedralen, Efter midnatismessan hade en kyrkvaktare, vårdslöst nog, lemmab en af kyrkdörrarne balföppen. Tack vare denna hänt delse, hade de steg, Patrache sökte, kunnat intränga i templet, lemnande Hvita spår efter sig på de mörka marmörstöharne.