Dagens Nyheter – 27 oktober 1874, sida 1

RA Ad hårda och blanka som marmor, hittade han en vacker docka, klädd i guld och granna färger; hon var ungefär sex tum hög och, lyckligare än stora personager, som falla offer för ett likadant öde, var hon oskadad oaktadt fallet — en vacker leksak fortfarande. Efter att förgäfves ha spanat efter den lagliga egaren till dockan, tänkte Nello sig kunpva förskaffa Aloise ett litet nöje genom den. Det var sena qvällen, då han gick förbi mjölnarens hus, men han kände väl till fönstret på hennes lilla kammare; han klättrade således uppför en från taket nedlöpande ränna och bultade sskta på en lucka, innanför hvilken ban såg ett svagt ljus lysa. Flickan öppnade fönstret helt förskräckt. Läggande dockan i hennes händer, sade Nello sakta: — Se här en docka, som jag hittat i snön, tag den, och må Gud välsigna dig! Innan hoa huvnit tacka honom, hade han redan glidit ned till marken och börjat springa hemåt. Olyckan ville att samma natt kom elden löa i qvarnen. De förnämsta byggningarne räddades, men nästan all säd brann upp. Hela byn kom på fötter, flera sprutor fördes från Antwerpen; mjölnaren förlorade ingenting, hans qvarn var assurerad; icke desto mindre var han ursinnig och förklarade högt att NELLO OCH PATRACHE. 4