Dagens Nyheter – 23 oktober 1874, sida 2

Teaterförhållanden i HKristiania. Från den norska hufvudstaden skrifves till Nya Dagligt Allehanda: Med liflig glädje motser vår bildade allmänhet en operasäsongs öppnande i nästa månad vid vår hufvudteater med fröken Signe Hebbe såsom prima donna assoluta och hr Fr. Arlberg såsom förste sångare. Fröken Moe hoppas vi kunna vindicera från Stockholms opera såsom vår rättmätiga egendom. En ung norsk sångare, hr Thorwald Lammers, som nyligen har hemkommit från en studieresa i utlandet, har tagit engagement vid operan. Af egna krafter besitter vår teater en rätt respektabel tenorsångare och älskare i br H. Bruun och ett par användbara bassångare. Värst är att förmå unga, vackra damer att biträda vid operan. Hr Josephson, som städse vinner allt större erkännande som instruktör och scenisk arrangör, håller på att organisera en kör för operan. För närvarande drager Shakspeares Köpmannen i Venedig fulla hus, men i cirkus Antony hafva båda teatrarne en svår konkurrent för de närmaste två månaderna. Den svenska damqvartetten har uppträdt flera gånger och gjort mycken lycka. Vidare ha våra egna virtuoser, hrr Svendsen och Selmer samt fröken Erika Lie gifvit konserter, så att här icke råder någon brist på intressanta aftonunderhållningar. Prinsessan af Wales, kronprinsen och kronprinsessan af Danmark samt prins Kristian skulle som i går kl. 3 e. m. gå ombord på Osborne, som afgick till Läbeck, hvarifrån resan vidare fortsättes. Prinsessan af Wales ernar resa till Paris, hvaremot kronprinsen och kronprinsessan öfver Berlin faraltill slottet Muskau i Böhmen för att besöka kronprinsessans morfar, pring Fredrik af Nederländerna. Hung Kristians arf efter konferensrådet Prehn i Plön, hvarom förut varit taladt, säges uppgå till omkring 213,000 kr., hvaraf dock vidpass 16,000 kr. komma att tillfalla den preussiska statskassan såsom arfsafgift. Thiers bland röfvare. För några dagar sedan meddelade Figaro en underrättelse, som ett annat franskt blad kallar ett oskyldigt skämt, att Thiers hade blifvit tillfångatagen af italienska röfvare och först mot en ansenlig lösesumma skulle frigifvas. Tidningen 1e Soir, som icke är vän af de radikale och gerna räknar dem för röfvare, skämtar öfver denna berättelse och supplerar den med ett fingeradt referat af det tal, som den gamle statsmannen höll vid detta tillfälle. Det lyder sålunda: : Mina herrar! jag tillstår öppet att I ej hafven mina sympatier, mina sympatier äro för gendarmerna. Under min länga och arbetsamma bana har jag alltid försvarat gendarmeriets sak, oaktadt jag lupit fara att derför mista min popularitet. Men, mina herrar, efter en 75-årig lefnad, som uteslutande varit helgad åt ordningens sak, och stående nära den eviga sanningen, som jag nu gör, måste jag tillstå att gendarmerna ej mer äro tidsenliga och att denna institution ej passar för våra seder. Jag beklagar det — ja, jag beklagar det djupt — och som jag ä medborgare, blifver jag stundom förskräckt öfver en rörelse, som jag ej har tillstyrkt, men som jag ej heller vill vara så enfaldig att försöka hämma. Mina herrar, när man blir gammal, tänker man mycket, och tillåt mig säga er det: orättvisan är ingalunda på gendarmeriets sida. Tänken sjelfve derpå, ransaken det innersta och I skolen finna att det lif I fören lätt kan ifrån er aflägsna den besittande klassens sympatier. Det ligger ett missförstånd till grund härför, men det skall försvinna, om I räcken handen dertill. Uppkören för en tid med tjufnad, mord och mordbrand. Medborgarne skola då blifva lugnade, gendarmeriet skall komma i misskredit och så kunnen I, frie för allt motstånd, omstöpa samfundet i en ny form. Trött vid makten och betraktande mitt värf som fullbordadt, beder jag er blott för min egen skull lösa de band, som fästa mig vid detta träd, och tillåta mig vända tillbaka till mina studier. — Detta tal mottogs med lifligt bifall. Under en obeskriflig entusiasm lyftades Thiers upp af tusende kraftiga armar, bars i triumf och utropades till röfvarhöfding. Men den berömde gubben afslog med en blygsamhet, som var full af värdighet, den titel och de funktioner, som blefvo honom erbjudna. Nej, mina herrar, sade han, jag kan ej vara chef för den exekutiva makten hos er. Jag har åtagit mig förpligtelser gent emot de radikale i Frankrike, som det ej är mig tillåtet att bryta. Hr Thiers lössläpptes ögonblickligen. Stenogrufien och postväsendet. Den tyske generalpostdirektören Stephan, som har bragt tyska rikets postväsen KC PSAESSTSR FOI SUS RE SINE adl. IRNIISFEN. FER. SESIGr SPE OOKIETECE