Dagens Nyheter – 23 oktober 1874, sida 2

brer ört RA dam. Efter några minuter, och gedan brabantaren sett att han med sin misshandling icke lyckades upplifva det arma benranglet, slungade han åt bunden en sista svordom till farväl, ryckte af honom hans läderseie och sparkade honom under ett vildt mummel ned i ett dike för att tjena till bete åt myror och korpar. Derefter började han sjelf skjuta kärran framåt, ty det var dagen före marknaden i Löwen, och brabantaren var angelägen om att skaffa sig en god plats för sina varor, Han var en man, och han var klok; han hade dragit all den nytta af Patrache, som var möjligt. Hvärför skulle han då förlora en timme och kanske några öre.:utom tillfället att roa Big uti hvimlet på markbaden, för att vaka öfver sin hunda dödskamp? Patrache låg alltså i diket. Vägen var mycket liflig den dagen. MHundrata!s menniskor, dels till fots, dels ridande eller åkande, korsade hvarandra på väg till Löwen. Somliga sågo Patrache, de flesta tittade knsppt åt honom; alla gingo förbi; en död hund mer eller mindre är ingenting af vigt hvarken i Brabant eller annorstädes. En stund senare kor: en liten gubbe, krokig, svag och halt, com visst icko hade någod festligt utseeende. Uselt klädd, släpande han sig fram bland de nöjeslystna. Han fick se Patracho och stannade förvirrad; sedan knäböjde han bredvid honom i gräset