Dagens Nyheter – 23 oktober 1874, sida 2

Köpenhamns nya kungliga teater och dess invigning. (Från Dagens Nyheters specielle referent.) HL. Köpenhamn den 20 oktober. Tiderne skifte, skådespel i 3 akter af PaludanMiller. Se der dagens nouveaute, den dram som fått den äran sig tilldelad att; sedan man gifvit Holberg hans oomtvistade rätt, börja raden af den nya teaterns föreställningar. Det var för första gången man gaf pjesen i söndags; denna omständighet och ännu mer den, att den hade Adam Homos snillrike skald till författare, hade retat publikens nyfikenhet. Stycket, diktadt för den nya scenen, skulle naturligtvis ha en tillfällighetskarakter; olyckligtvis var det ej genom handlingen, utan endast genom dialogen som det gick in på dagens förhållanden. — Men läsaren sjelf må döma! : Geheimerådet Pless och hans grefvinna ha, sjelfva nödgade att bo i närheten af hofvet,lemnat sin dotter, fröken Anna, qvar på sitt landtgods tillsammans med den gamla tjenaren Sofus. Grefven har myror i hufvudet, ty Anna har fått smak för en mesallians med D:r medicine Axel Lind, yngste Professor ved Universitet; men icke nog med detta, hans son, grefve Otto, har knutit ett för den tiden, Fredrik den 5:tes, förfärligt kärleksband med Jomfrue Henriette Fugl, Aktrice ved Teatret. Otto skickas med sin betjent Frants ut på resor, får, trefligt nog, äfven doktor Lind till reskamrat. När han med sällskap kommer hem (här börjar sjelfva pjesen) till fadrens landtgods, får han se Anna bevakas af Sofus, som är grefvens spion; meny, hast du mir gesehen, Henriette .kommer fem minuter efter dit. Hon hade skrifvit ett bref till geheimerådet, deri hon talat om sin kärlek till Otto. Den gamle grefven hade svarat kallt och afböjande. De unga fyra göra en sammansvärjning och Lind väljes till hufvudman. Han lofvar att ställa allt till rätta, men då skola de andra för det ändamålet också ha fullt förtroende till honom, och så börjar han sin oration. Så här ungefär är gången af hans tal: Attf hindra älskande från att få hvarandra är onatur; ståndsskilnad är onatur, styfkjolar och puder, korsetter, skor med höga klackar (denna moderevy räcker minst tio minuter) äro alla onaturliga — alltså, märk väl konklusionen, för att vinna i striden mot det grymma geheimerådet, skall man gå med svart i stället för pudrad peruk — fruntimren få ej ha någon alls — hugga klackarne af skorna, lösa upp snörlifvet, (detta gäller icke för herrarne) och ta stärkelsen ur kjolarne. Allt detta hade han lärt af Rousseau, och så var det godt. Damerna och Otto bli förtjusta och så går man att bilda ett partie carröe vid middagsbordet i en löfsal och dricka naturens skål. I andra akten förefaller icke något af vidare vigt än att man får skåda geheimerå