Dagens Nyheter – 23 oktober 1874, sida 1

Härom sade Dagbladet i går: att professorn förklarat sig villig åtaga Big uppdraget. Då man sålunda ej längre har ett blott antagande af Dagbladet att hålla sig till, utan professor Rossander sjelf gifvit Dagbladets redaktion tillkänna, att han är villig mottaga riksdagsmannauppdraget, så är den saken på det klara. Att professor Rossander inom två års tid helt och hållet ändrat sin åsigt om vetenskapens kraf på honom. må förefalla besynnerligt och öfverraskaude; men att han gjort det får väl nu antagas som ett faktum. Skulle det visa sig att han lika lätt ändrar sina åsigter angående vissa allmäuna frågor, så skall man få se det miraklet att Dagbladet nästa gång sätter sig emot professor Rossanders väljande till riksdagsman. Såvida Dagbladet icke sjelf byter om åsigter rörande dessa allmänna frågor innan nästa riksdag. Detta är långt ifrån otänkbart. Man torde erinra sig att när de 106 i Andra kammaren hade voterat omkull regeringens armöförslag angående indelningsverkets förstärkande nedkallade Dagbladet samtids och efterverlis skam -:och nesa öfver dessa indelbingsverkets motståndare, men under detta års riksdag fann sig samma Dagblad med mycket lugn i både beslutet om grundskatternas afskrifvande och indeldelningsverkets upphäfvande. Så skifta hos somliga opinionerna med tiderna. Vi hade sagt att det är olämpiigt att välja till riksdagsman en person som blott ett enda år vill vara riksdagsman, Dagbladet svarar att af Dagens Nyheters yttrande skulle följa att den ansåge för en nolla enhvar som icke förut. varit representant. Det är en nog grof sofism. Om Dagbladet vill vara så god och tänka efterl itet bättre, skall det nog inse att det är stor skilnad på attvälja till riksdagsman en person som har tid och håg att fortfarande egoa sig åt det kallet, om det uppdrages honom, och på att utse en man, hvilken åtager sig besväret blott för en enda riksdag alldelas såsom vore det fråga om en lustresa. Artikeln i Dagbladet slutar med en lyckönskan till detta land att icke hafva, såsom vissa andra länder, en särskild klass af medborgare som göra i politik. Dagbladet är innerligt belåtet med att vi icke äro i samma fördömelse, utan vid valet af represebtanter hänvisade till de bästa och dugligaste männen inom alla klasser och yrken. Dessa skola vi välja utan hänsyn till annat än deras lämplighet för det värf dem anförtros, utropar Dagbladet patetiskt. — Det tyckes häraf följa att det skulle vara onödigt, ja skadligt för en representant att hafva egnat sig åt politik. — Vi veta icke mer än ett land i Europa, der det fiones en särskild klass af medborgare gom görai politiks, Det är — England. Der hvarest man i två hundra år har öfvat sjellstyrelserätt (åtminstone i principen) anser man det verkligen vara en riksdagsmana pigt att hafva uppfostran i politik och man nämner till ministrar — med några fack-undantog — män som alltifrån sin myndighets ålder begått det rysliga brottet att göra i politikt. Men om Englands exempel här skulle följas, så uppstode den olyckan att representationen icke blefve ledd af embetsmännen — och det vore ju förfärligt! po i ne et a