Dagens Nyheter – 23 oktober 1874, sida 1

nera alla rörelser, på det han måtte kunna gisea sig till deras vanor och önskningar. Den gamle soldatens enda födkrok bestod deri att han, halt som han var, sköt en liten kärra hvarje morgon till Antwerpen med de lyckligare lottade grannarnes mjölk. Desså hade uppdragit åt honom denna syssla till en del af barmhertighet och till en del samt företrädesvis derför att de bade stort gagn af att skicka till torget en pålitlig budbäraro, under det att de sjelfva fingo sköta sina fält och ansa sin borkap; men gubben var åttiotre år och till Antwerpen hade han en god, dryg mil. Då Patrache dagen efter sitt fullkomliga tillfrisknande stod och solade sig med turenskönorna kring halsen, såg han mjölkflaskorna komma och föras bort af gubben. Dagen derpå, innan ännu Jehan Doas hade dragit ut sin kärra, ställde sig Patrache framför densamma för att öfver. tyga honom, så vilt som det med pantomim var möjligt, om sin önskan att arbeta. Jehan Doas tackade ödet, gom hade låtit honom rädda den döende hunden i diket. Om vintern och med sina ökade krämpor skulle han förgäfves bemödat sig att föra mjölken genom smuts och snö utan denna trogna tjenares uthållighet. För Patrache, som varit van vid så tungt arbete, var det endast en lek att draga det lätta fordonet; dessutom slutade arbetet tidigt, och då var han ledig till att göra hvad han behagade,