Dagens Nyheter – 21 oktober 1874, sida 1

verkots behof för 1875; riksdagsoch revisionskostnader samt från kontoret omedelbart utgående löner, arvoden och pensioner m. m. dylikt. Revisorerna gendrifva derjemte det väsentligaste skäl, som mot den föreslagna åtgärden blifvit anfördt, nemligen den stora nytta låneanstalterna i landsorterna skulle hafva af Riksgäldskontorets depositionslån, till gagn för näringarne och industrien, dels genom att erinra om det ringa belopp dessa lån utgöra af hela den utlånta summan (knappast en fjerdedel eller en femtedel), dels genom att hänvisa på en förändring af baukoregiementet, hvarigenom dylika lås från Riksbanken skulle kunna erhållas. Skulle oförutsedda fall inträffa, då Statskontoret behöfver penningar, eger Riksgä.dskontoret sitt kreditiv i Riksbanken att tillgå, hvarå uttag kunna betäckas, i samma mån de insatta medlen förfalla till utbetalning. Hvad slutligen beträffar den omständigheten, att genom insättning i R ksbanken Riksgäldskontorets räntevinst skulle förminskas, ja, måhända ibland alldeles uteblifva, anse de denna olägenhet i riklig mån uppvägas, dels genom den räntevinst Riksbanken kunde erhålla, dels genom förstnämda fördel, att Riksgäldskontoret ej motverkar R:ksbankens sträfvanden att upprätthålla myntvärdet. x x xx Statsrevisorerna hafva rörande Riksgäldskontoret dessutom förnämligast sysselsatt sig med utredning af den besynnerliga De Gceerska testamentsbevillningsfrågan, eler fideikommissinnehafvarens mer än tioåriga tredska, att af den honom åliggande bevillningen å 125,000 rdr först sent emsider erlägga 33,000. Då vi efter en annan tidning relsterat denna fråga, vilja vi ej dermed vidare upptaga utrymmet. Erinras bör dock, att det här för staten icke ailenast gäller förlusten af de å kapitalet återstående 92,000 rdr, utan äfven den under tiden upplöpande räntan, som beräknats till öfver 57,000 rdr. Felet synes derjemte mindre ligga hos öfverståthållareembetet; för det att statens fordran ej blifvit utsökt, än hos hrr riksgäldsfullmäktige samt isynnerhet deras ombudsmän, såväl den äldre; som den nuvarande. Mest dock hos fideikommissinnehafvaren, hvilken haft den nästan oförsynta fordran, att R ksgäldskontoret skulle utreda de omtvistade förhållanden, hvarpå han grundat sin vägran att betala, och hvilken dessutom förkastat riksgäldsfullmäktiges, fromt nog, gjorda erbjudande af en kompromiss. Den nuvarande ombudsmannen har derjemte varit utsatt för en annan anmärkning. Då han den 26 juni 1873 konstituerades att tills vidare bestrida sckreterarctjensten, skedde sådant med det uttryckliga vilkor, att han ej fiage innehafva tjenstebefattning i något annat penningeverk. I mars 1874 finner man honom dock sågom ledamot i styrelsen för en i Stockholm befintlig bankinrättning. Då riksgäldsfollmäktige underlåtit att med anledning deraf vidtaga någon åtgärd, hafva. statwevisorerna dervid fäst riksdagens uppmärksamhet. Den vid föregående riksdag så vidlyftigt diskuterade s. k. pappersfrågan, eller riksgäldskommissariernarz uraktlåtenhet att irättan tid och på föreskrifvet sätt utfärda kungörelse om en pappersleverans, hafva stats. revisorerna blott ansett förtjent af en enkel relation, för den händelse att riksdagen åter skulle vilja upptaga densamma och då detta ämne och dess behandling tillvunnit sig en allmännare uppmärksamhet. Oaktadt de påminnelser, som af föregående års statsrevisorer gjordes med anledning af riksgäldsfullmäktiges och deras tjenstemäns försummelser i afseende på åtskilliga uppgifters meddelande rörande testamentsbevillningen, hafva revitorerna likväl innevarande år måst förnya samma påminnelser rörande uraktlåtenhet att i rättan tid till Statskontoret och Kammarrätten aflemna liknande uppgifter. Såväl med anledning deraf som hvad ofvan delvis blifvit anfördt, hafva statsrevisorerna dervid fästat riksgäldsfullmäktiges uppmärksamhet, under förväntan för framtiden, att dem underlydande tjenstemän tillhållås att i behörig ordning och tid fullgöra sina åligganden.