Stockholms Dagblad har i sitt gårdagsnummer uppställt som sin kandidat till riksdagsmannavalet för Stockholms stad professor C. J. Rossander och säger sig ega grundad anledning antaga att han vid detta val, som sker blott för ett år, icke skulle undandraga sig förtroendet om det blefve honom erbjudet. Med all aktning för Dagbladet anse vi deremot det vara all anledning antaga att hr professor Rossander icke skulle antaga förtroendet att vara representant i Andra kammaren. Vi, och många hundra till oss, minnas alldeles för väl professor Rossanders yttrande på det af honom sjelf, jemte andra personer, utlysta valmöte som egde rum å Stora börssalen den 16 september 1872. Det ifrågasattes äfven då att välja hr Rossander till representant och hr Rossander svarade med en värma och en utförlighet, som icke kunde lemna rum för något tvifvel eller någon misstydning, att han bestämdt icke kunde eler ville mottaga ett sådant förtroende, huru hedrande det än vore. Han hade sitt kall såsom vetenskapsidkare att sköta, och det vore hans pligt, liksom hans kärlek, att helt och hållet egna sig deråt. Så allvarlig förekom denna försäkran de talrika vittnena dertill, att frågan om professor Rossanders val helt och hållet förföll. Hr Rossander är fortfarande professor vid Karolinska institutet och en af vårt lands förnämste oftalmologer. Veterligen har icke den ringaste förändring i hans ställning till vetenskapen förefallit mellan september 1872 och oktober 1874. Då man sålunda å ena sidan har hans egen bestämda förklaring, afgifven utan någon begränsning i afseende på tid, utan absolut, och åden andra Dagbladets antagande, så kan man honnettement icke annat än hålla sig till estrar iinskttelae ki Arn blot is ntnren