Dagens Nyheter – 20 oktober 1874, sida 2

toaletter prof på en fantasi, som kunde komma Worth att blekna af afund. Men äfven den öfriga publiken hade smyckat sig på det präktigaste. För att nu ej nämna den högre militärens uniformer och dekorätioner, visade också de mer eller mindre rika borgarne att de kunnat släppa till några daler för sina damers toaletter, och de senare å sin sida ådagalade, att de haft god smak i användningen af de dem anförtrodda punden. Orkestern spelar Kuhlaus vackra Elverhgisuvertyr, ridån går upp; på scenen står teaterns sångkör — af omkring nittio medvers kande, damerna wniformt hvitklädda, herrarne naturligtvis i svart habit. Kantaten, till hvilken Ploug skrifvit orden och professor Hartmann musiken, går särdeles väl, hr Christoffersen och fru Levinsohn sköta sina soli anslående. I Vi hilse Huset, Land og Folk har bygt, At det skal Känstens Bolig vere, 4 den skal gves frit og pleies trygt il sin og Fedrelandets ZEre! Gid Festens Blus maa tendes her i Kveld Til Hvile efter Dagens Mgiet Og evig Skgnbeds Straalevald . Opklare Möngdens slöve Pie! Vi hilse Eder; som ei blot til Lyst Vil flokke Jer bag disse Vegge, Som bringe med en Sangbund i Jert Bryst For hele Kunstens Tonerikke, . Det gamle Hus, de kjaere Minders Hjem Er sunket under Tidens Bolge; Men frede vi om Arven efter dem Vil Eders Hu det nye folge. I. I Hellags Vaar Alt Scenens Kunst sin Blomst udslaaer, ; En Rose rod, Saa frisk endnu, som den blev fgd. I Seirens Stund Den voxed frem af Friheds Grund, Et Offer bragt De naaderige Guders Magt. Hoit var dens Kald! At male Storhed i sit Fald Og Villiers Strid Og Brgdens)Straf og:Angrens Bit. Hyit var dens Med! At styrte Lögn og Lavhed ned, ; lovfast Bo : At verge Fedres Sd og Tro. Og Sprogets Glands I yndefulde Rhytmers Dands -— Og Lyncaf Vi Omstzxaale den til evig Tid. Il Men Scenens Maal er end idag, Som for Aartusinder, det samme. Den kamper under Sandheds Flag Med lette Vaaben, men som .ramme. Naar den i: Lamperaders: Skin Sin egen lille Trylleverden digter, Paa Menneskenes Sjol og Sind Dens Gjerning og Og I har bygt en Lseresal For alle Unge, alle Gamle, Hvor atter spredte Glimt:1 skal Af tabte Idealer: Samle; Hvor Degnets Synskreds vides ud. Til Fglelsernes Dyb og Tankens Tinder, Hvor Livets Taage, Rusk og Slud I Poesiens Vaarsol, svinder. ens Tale sigter. Sedan denna :prologens första del blifvit afsjungen, framträder hr Wilhelm Wiehe, och deklåmerar prologen8 andra och största del. Deklamationen; alltför lång att här meddelas, börjande med ött-tack till kung och folk, som bidragit till den storå saken, och fortsättande i en historik af den danska skådespolsdiktningen och vidare talande om dei dramatiska konstens betydelse, om Danmarks storhet i vetenskap och konst, afbröts tidt och ofta af stormande bravorop; men så voro också dessa hr Plougs verser fulländade både tll innehåll och form; Hvad deklamatorn angår, vilja vi blott säga om honom, att han framsade;poemet ej: såsom eninstuderäd roll, utan som om det varit en improvisation, honom ingifven från höjden, hvariör äfven hans patosoelektriserade sllaj Och när prologens sista del, med melodien Kong Christiern stod ved höien Mast, sjöngs, reste sig publiken och stämde i. af. fullt hjerta ech med full halg. Vv j i Hold over dette lille Land O Gud, din Haand! Tend Kjerlighed til det i Brand! Lad den opflamme Mg og Mand Og-slynge om hver Kreds og Stånd Et helligt Baand! Lad Ret og Sandhed fast slaa Bom For Alt, hvad der af Lognen kom! Byg dem et evigt Herredom I Folkets Aand! Velsign hver Streben ren og god, I Stort og Smaat! Lad Kunst og Kundskab dybt slaa Rod, Og adle os vort Sind og Blod Og styrke.os vor Kraft. og Mod Og rvarsle godt! i Beskzerm vor Konge og hans At! Lad Ham se Danmark naa sin Ret, Og hele Folket skares teet. Omkring sin Drot! Derpå utbragtegs från scenen ett Leve for Kongen og hele den kongelige Slegt, hvil2 a a AA AA en AA GL AAA dad I då AE