Dagens Nyheter – 17 oktober 1874, sida 1

SUL --—-— besynnerlig ut, men om ni kunde ana, huru lycklig detta sammanträffande med er gör mig! En gynnsam stjerna har fört er i min väg. — Åh, jag ber, svarade den gamle herrn. Baronen föreföll honom verkligen något besyönerlig, han hade aldrig trott alt denne hyste en så innerlig -vänskap för honom, men det var i alla fall rätt hyggligt att han så gjorde. . Wildönohausen hade emellertid fört honom ut ur trängseln; och hållande honom fast vid armen, liksom ville han förebygga ett möjligt flyktförsök, gick han framåt med honom utefter en temligen ödslig gata. Den gamle betraktade honom förstulet; en lidelgefull oro arbetade i hans drag; han såg blek och angripen ut — hvad:fattades honom väl? — Förlåt min något häftigt framställda helsning, började den yngre. Men då jag såg er, kände jag en så vansinnig, omätlig glädje, att jag måste omfamna er. — Han tyckes mig verkligen vara något tillgjord, tänkte öfverjägmästaren; märkvärdigt hur man kan förvärfva sig vänner utan att veta det! — Några ord skola vara nog till att förklara mitt underliga uppförande... Jag viil tala till er öppet, såsom en man till.en man; och ni skall säga mig, om jag har något att hoppas, eller om jag i afton, efter att ha HEBRMANOE, 26