Dagens Nyheter – 17 oktober 1874, sida 1

åligganden borde vara att genom ett klokt organiserande af fångarnes arbete i möjligaste mån -minska statens w gifter, såmyckot åtminstone vatt fångarne vid statens straff. och arbetsfängelser, hvilka ha fritt logis o. 8. v., åtminstone kunde bekosta sin egen föda. Det lär derför varit med icke ringa förvåning, som statsrevisorerna vid granskningen af Fångvårdsstyrelsens räkenskaper upptäckte, att fångdsgsverke vid straffängelserna såväl under revisionsåret 1872, som ännu i dag ej inbringade staten mer än från och med 121; till och med 35 öre, då dagsverkspriset likväl på senare tiden kunde antagas i medeltal hafva blifvit stegradt till omkring 3 kr. Vid Långholmen särskildt betalades 15 å 35 öre för olika slags arbeten. För att kunna för sig förklara detta märkliga förhållande, lära revisorerna ha infordrat de kontrakter, som blifvit på förslag af fängelsedirektören uppgjorda mellan Fångvårdsstyrelsen och de arbetsgifvare eller entreprenörer, till hvilka fångarne af staten uthyras. Det visade sig då, att två kontrakter blifvit afslutade, det ena med Reimersholms yllefabriksaktiebolag från 1866 till 1880 med 20 å 30 öres afgift pr dagsverke, och det andra från 1868 på 6 års tid och derefter ett års uppsägning med kaptenen J. A. Berg med 15, 25å 35 öres dagslön för olika slags arbeten. Båda kontrekterna hade sålunda tillkommit, att entreprenörerna förut betalt högre afgift, men nyssnämda år på särskild pegäran fått dem nedsatta. I båda kontrakterna hade Fångvårdsstyrelsen förbebållit sig ett halft års uppsägningstid, men deraf ej; trots den betydliga stegringen i arbetspriser, begagnat sig, Båda lära dessutom blifvit uppgjordå under hand samt utan att fri och. öppen täflån mellan olika ärbetsgifvare blifvit medgifven, Tätteligen inses hvilken förlusthärigenom måst tillskyndas statsverket, särdeles om nian antager att samma: förfarande egt rum vid statens öfriga straffängelser. Utom dessa dagsverksafgifter betalade entreprönörerna äfven, i mån af fångarnes större eller mindre flit och arbetsskicklighet vid betingsarbete, särskilda s; KK premier, af hvilka större delen för de fångar, som deraf lyckades. komma i åtnjutande, användes-till: förbättring i kosthållet, till anskaffärde äf tobak: os: v., men en mindre del afsattes för att tillhåndahållas deri vid deras utträde ur fängelset. Dessa premier. uppgingo: till betydliga belopp; sågom ct. ex, vid Långholmen vår 1872 till .omkring :52,;000 kr., då statens direkta behållning blott vår omkring .51,000. kr.,. eller Malmö, der de uppgingo till 20;000 kr., mot.en behållning för statsverket af-21,000 kr.:o: 8. ov. Det märkligaste af allt, hvilket tillika bäst bevisade. dagsverksprisens orimliga låghet, vär: emellertid. att !en.af arbetsgifvarne, kapten Berg, funnit? mod sin fördel; öfverensstämmande att 1 sin ordäing till andra entreprenörer uthyra fångarne; för 60 till 75 öre ;försdagensoch derutöfver.... Huru, sådana förhållanden; hvilka inom -hufvudstadeni många kretsar varit kända, kutmat i åratål få passera, utan att af Fångvårdsstyrelsen blifva anmärkta och rättade, är. verkligen i hög grad besynnerligt samt har gifvit anledning till hvärjebånda ryktön. Blott den omständigheten, att nämda, styrelse ej begagnat figeaf sin rätt-att-wid.stegrade dagsverkspriser uppsäga köntrakterna samt att utbjudå fångarnes arbete till öppen täflan; är mer (än betecknande, ; Fastän revisorerna säga sig ej haft tillfällo. att utreda, huruvida förhållandena möjligen vid rikets öfriga föngelser äro. enahanda — hvilket de dock hålla troligt — hafva de ansett, det anförda: vara tillräckligt att böra ådraga sig riksdagens uppmärksamhet och föranleda den härmare undersökning äf ämnet, som det. otvifvelaktigt förtjenar. Derjemte hafva de uttryckt den:åsigten, att fångarnes arbete i främsta rummet bör ske för -statens-räkning, en grundsats; som måhända ej alltid blifvit följd i .helas den utsträckning, som varit både lämplig och möjlig, .Först då staten ej kan sysselsätta dem, böra de uthyras åt enskilda, hvarvid dock, genom arbetets utbjudande till täflan mellan årbetsgifvare, bör tillseg, att staten deraf får den största ; vinst, som är möjlig med hänsyn till de inskränkande vilkor, som måste göras i anseende till: arbetets: förrättande inom fängelset eller i dess nära grannskap och under militärisk bevakning: . Slutligen ifrågasätta revisorerna premiesystemets lämplighet, såsom det för närvaradde tillämpas, emedan derigenom den staten dvärdiga. orättvisan begås, att de fångar, som hafva.fördighet:.i. vissa. väl. betalda yrken eller större arbetsskicklighet, erhålla fördelar, somi de öfriga utan eget förvållande